Hundvakt

I helgen har vi varit hundvakter. Det är vänners hund som vi passat en gång tidigare. Jag tror att det är en blandras, men med mycket schäfer i. Det är i alla fall en rejält stor hund. Men som Bamse säger; om man är stor och stark så måste man vara snäll. Det här är världens snällaste hund.

I går fick hon följa med oss ut på en rejäl cacherunda i skogen. Första biten var hon helt tokig och rusade hit och dit och rullade sig i mossan. Med tiden lugnade hon ner sig och efter tre till fyra timmars promenad över stock och sten så var hon väldigt lugn.

Senare på kvällen när vi gjorde oss i ordning för läggdags så var hon förstås med och tittade på vad som hände. När jag kommer ut från badrummet och in i sovrummet då har hon lagt sig ordentligt till rätta i min säng. Hon fyllde gott och väl upp halva sängen. När jag kom in i sovrummet tittade hon på mig och lade lugnt ner huvudet också. Hon såg så nöjd ut!
Jag fixade något med mobilen innan jag skulle lägga den på laddning. Svisch så var hon uppe och stod och tittade på väggen. Jag hade visst råkat göra en solkatt med mobilen. Den måste man ju fånga, om man är hund.

Idag fick vi besök av två treåringar. Då fick hon vara instängd en liten stund för att hon inte skulle springa omkull de små. Efter en stund fick hon vara med. Hon låg och höll koll på de små och alla bilarna som de körde runt med. Det fungerade bra det också.

Nu i kväll blev hon hämtad av sin matte och lillmatte. Hon blev förstås jätteglad när de kom, men var inte helt övertygad om att hon tänkte lämna oss. Hon kommer säkert tillbaka en annan gång.