Scouthajk med mys och umgänge

Nu i helgen var det dags för scouthajk. Med alla glada och mysiga minnen från i somras så bjöd vi in de två scoutkårerna som vi bodde och levde ihop med under en vecka i somras. Vi bjöd in de som är i ungefär samma ålder som gruppen där jag är ledare. Gruppen jag är ledare för är ungdomar som är 13-14 år. Med scouterna från vår kår, några lite yngre och några lite äldre, kunde vi bli totalt 25-30 personer. Många hade tydligen annat så det slutade med nio scouter, sex från vår kår och tre från en annan kår. Jag kände mig lite missig inför helgen eftersom uppslutningen inte var större.

Syftet med hajken var att mysa trots höstmörker och kyla, att umgås över gränserna och att ha trevligt! Vi började direkt efter jobbet med att sätta upp tältet för att hinna med innan mörkret kom. När tältet var uppsatt och mörkret föll så hjälptes vi åt att skära grönsaker och göra upp eld. På en muurikka stektes köttfärsen till tacos. Tacos går alltid hem på en fredagskväll, särskilt ute!

När vi var mätta och hade hunnit prata en stund så samlades vi i tältet så att alla fick göra sin egen fleecemössa. Det är roligt att få med sig ett minne från hajken. Med de varma mössorna på huvudet njöt vi sedan av ett mysigt lägerbål. Det var tre lite äldre scouter som besökte oss och hade förberett sånger. En av scouterna hade med gitarr. Vi sjöng en hel del gemensamt, men det blev också några soloframträdanden. Det hela avslutades med varm choklad och grillade marschmallows.

De nio scouterna sov i tält och vi ledare sov i vindskydd bredvid. Några ledare åkte hem för att sova. Jag hade laddat med dubbla liggunderlag, dubbla sovsäckar och dubbla ullunderställ för jag ville inte frysa. Jag har frusit så många höstnätter, men inte denna. Denna gången blev det för varmt så jag fick skala av ett lager kläder. Jag låg vaken många timmar, men jag frös i alla fall inte. Det var en fin natt som inte blev allt för kall och det var helt vindstilla och inget regn.

Tidigare under hösten har våra scouter surrat ihop ett bord med sittpinnar runt. Det passade bra att använda nu. Vi hade hajken precis utanför vår scoutgård, med promenadavstånd hem för många av scouterna. Man behöver inte åka långt för att komma ut på äventyr.

Under lördagsförmiddagen visade vi besökarna vårt fina naturreservat som ligger precis bakom scoutgården. Kul att få visa upp och berätta om sitt närområde. Slutligen avslutades hajken med korvgrillning så att vi åkte hem med riktigt mycket röklukt.

Nu i efterhand är jag jättenöjd så som hajken blev. Allt flöt på bra. Våra sex pojkscouter och de tre besökande flickscouterna fann snabbt varandra. Några hade ju träffats i somras, men inte alla. Det blev väldigt mysigt när vi inte var fler. Alla scouter fick till exempel plats i samma tält och det är ju mysigt.

Det är roligt att få kontakter utanför den egna kåren. Nu har vi planer på att ses igen för vi vill fortsätta att umgås över kårgränserna. Det är viktigt för scouterna i tonåren och det är roligt även för oss ledare. I våras var jag på ett möte där vi diskuterade hur man gör för att behålla scouterna genom tonåren. Det viktigaste rådet var att få iväg dem för att träffa andra scouter. Det räcker inte med äventyr med samma vänner hela tiden. Scouterna måste få komma iväg och uppleva att scouting kan vara så mycket mer än att surra ett bord på den egna gården.

Vid slutsummeringen var alla överens om att höjdpunkterna med hajken var att träffa vänner utanför kåren och det mysiga lägerbålet.