Jämställdhet är svårt

Jag har aldrig känt mig förfördelad på jobbet för att jag är kvinna trots att jag jobbar i en mansdominerad bransch. En händelse igår har gjort att jag funderar på detta. Är det så att jag inte har råkat ut för orättvisor eller är det så att jag inte ser orättvisorna?

Igår pratade jag med min chef. Vi pratade om allt möjligt mellan nuläget och framtiden. Ibland hinner man avhandla mycket på 30 minuter. 

Inom ett stort företag finns ju diverse roller som man kan jobba med. Jag har funderat de senaste veckorna på vad jag vill jobba med och har kommit fram till något slags långsiktigt mål, eller i alla fall en långsiktig inriktning. 

Vid gårdagens samtal frågar chefen ”Vill du bli den nya X?” Jag hade tidigare på dagen hört om att det troligen kommer bli ytterligare en person med rollen X, men inte funderat mer på det. Jag blev lite ställd av frågan. Jag hade inte funderat över att det kunde vara en lämplig roll för mig. Jag hade inte tänkt på att den möjligheten finns trots att den väldigt väl stämmer in på den långsiktiga riktning jag tänkt ut och trots att jag jobbar nära de som har rollen idag.

Efteråt funderade jag mer på detta och insåg att jobbet som chefen föreslog skulle passa mig perfekt. Det är sånt som jag redan engagerar mig i, utan att egentligen ha mandatet. Varför hade jag inte tänkt på att jag kan bli nya X och få lägga ännu mera tid på det som engagerar mig? 

De två som idag har rollen är två unga grabbar. Även alla andra jag vet som jobbar inom det området är män. Är det därför som jag inte hade insett att jag faktiskt kan ha en sån roll? Hur inskränkt och påverkad av hur det ”ska vara” är jag egentligen? Tur att chefen inte är lika inskränkt som jag!

Det här med jämnställdhet är svårt. Man faller i fällor hela tiden!