Geocaching

Jag skriver ju en del om geocaching här på bloggen. En del kanske undrar och vill veta lite mer om detta mystiska skattletande. Det går alltså till så att man via webben får koordinater till platser där någon har lagt ut en gömma. Det finns också en beskrivning av platsen med historisk information eller turistinformation eller annat som man vill förmedla.
En GPS förses med koordinaterna. Vi har en särskild GPS för geocachandet. Det fungerar också ganska bra med en modern telefon som har inbyggd GPS. Det är dock lite sämre noggrannhet på telefonen och den håller sämre om det regnar eller man snubblar i skogen.
När man är redo med laddad GPS så ger man sig ut i naturen (eller stan eller var det nu råkar vara) och letar upp platsen. På platsen ligger en mindre eller större låda gömd. Vi har hittat burkar i storlekar från toppen av lillfingret till soptunnor där jag skulle få plats i. I burken ligger en loggbok där man skriver datum och signatur. I burken kan det också ligga bytessaker. Det är små saker som du får ta om du lägger i något annat i stället. Detta tyckte barnen var kul när de var mindre.
När du kommer hem så skriver du en logg på nätet så att den som lagt ut burken får ett mail och andra kan se att du varit där och vad du tyckte om cachen.

Geocaching är en sport full av statistiknördar. Det finns hur mycket statistik som helst att få ut. Utifrån statistiken sätter många upp små personliga mål med sitt cachande. Det kan gälla att ta så många cacher som möjligt på en dag, cacher i så många landskap eller länder som möjligt, att ta en cache om dagen i så många dagar som möjligt i rad eller att ta så många olika typer av cacher som möjligt eller något helt annat.
Det finns också en viss prestige i att ta cachen först av alla när den precis har lagts ut. Detta kan leda till att man kastar sig i väg när som helst för att det kommer ett mail om en ny cache i närheten.

Varför pysslar jag då med detta? Det började som ett sätt att få ut barnen i skogen. Vi hade ett mål med skogsutflykten förutom att fika i någon skogsglänta. Det är ett bra sätt att hitta till vackra eller annorlunda platser. Vi har också använt det mycket för att hitta trevliga turistmål eller bensträckare när vi är på bilsemester.
Numera får vi sällan med barnen, möjligen kan vi få med Martin om gör sällskap med en annan familj som har jämnårig son. Fortfarande är det ett mysigt sätt att komma ut i skogen och att hitta nya smultronställen. Jag har också provat på några olika mål. I höstas/vintras loggade jag minst en cache om dagen i 100 dagar i rad. Något år hade jag som mål att komma upp i ett visst antal loggade cacher när året var slut.

Som med alla fritidsintressen så gör man det för att koppla av och ha roligt, men det kan lätt slå över och bli ett stressmoment när vardagen trycker på. Ibland har jag varit nära den gränsen. Sen kan man ju fundera över det där med att vara nörd eller inte, det har jag skrivit om tidigare. I oktober 2008 skrev jag om min 200:e cache, nu har jag hittat drygt 1200 stycken. Jag gillar fortfarande bäst att logga en cache på en utflykt till skogen med fikakorgen under armen (snarare en ryggsäck på ryggen, men ni fattar...).