Tidigare har jag lyssnat på Martina Haag som sommarpratare och läst hennes bok Heja, heja om löpning. Hon poängterar hela tiden att hon bara springer så länge det är roligt. Blir det 12 minuter så är hon nöjd med 12 minuter. Med den inställningen har hon numera sprungit flera maraton.
Nu i veckan lyssnade jag på en intervju med ultralöparen Jonas Buurd i podcasten Husky. Jonas springer lopp på minst 10 mil, gärna 15 mil, på mycket snabbare kilometertid än vad jag har när jag springer 5 km. Intervjun var ändå inspirerande att lyssna på. Han tyckte knappt att han tränade, han var bara ute och lunfsade som avkoppling. Han tränade aldrig intervaller eller på gym. Han sprang i snitt 100 minuter per dag men hade en väldigt avslappnad inställning till det hela.
Vad har då dessa två personer gemensamt? Jo, de tränar regelbundet men inte med någon tokträning så att de mår illa eller lider. De är bara ute för att ha roligt och för att koppla av. Det tankesättet vill jag inspireras av. Tidigare har jag trott att för att bli en bra löpare (som i mitt fall definieras av att springa 1 mil på under timmen) så måste man träna intervaller och ta i lite extra när man är ute och springer. Nu börjar jag tro på att det inte är så, det gäller nog "bara" att träna regelbundet så kommer det andra så småningom.
Idag var jag ute och lufsade lite och lyssnade på en gammal sommarpratare. Det kändes egentligen inte så väldigt tungt någon gång. När jag började närma mig hemmet igen så kände jag inte för att gå in än så jag sprang en liten omväg till. Det slutade med att jag sprungit 9 km utan att riktigt fatta det och det hade tydligen gått med hyfsad fart dessutom (6.02 min/km). Det känns hur bra som helst!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar