Hårfärg

Vad var det egentligen som hände i helgen som gick? Hur gick det till? Nu har det gått några dagar och jag börjar smälta det eller vänja mig...

Det var så att dottern och hennes kompis åter igen färgade håret på varandra. När de kletat in färgen på varandra så hade de färg kvar. De diskuterade och funderade på vad de skulle göra med färgen som var kvar. På något konstigt vis satt jag plötsligen på det tidningstäckta golvet och fick färg i håret. Jag som aldrig förut färgat håret. Jag som aldrig tänkt färga håret. Jag som aldrig fattar snabba och oöverlagda beslut. Nu satt jag plötsligen där och fick färg.

Själva tillställningen att diskutera färg med tjejerna och att bli färgad av dem var väldigt trevlig. Nästan så att det var värt det trots att jag lite ångrar färgen. Min nya hårfärg skiljer sig inte jättemycket från hur det var innan. De bruna hårstråna är fortfarande bruna men det grå håret är numera brun-oranget.

Första dagarna tyckte jag att det lyste oranget som en morot. Så oranget är det inte, men i mina ögon lyste det oranget. Dottern tyckte att det blev snyggt. Nu tror jag att färgen har dämpats lite, eller så är det jag som vant mig, men nu ser det ok ut. Det var nog ok från början men jag kände inte igen mig och det var jobbigt. Jag var tvungen att komma över det där innan jag ens vågade skriva om det här på bloggen.