Frihet är att kunna cykla till jobbet! Jag njuter varje dag när jag cyklar om bilköerna eller när jag upptäcker samma bil i ena änden av stan och efter en massa korsningar och trafikljus så ligger samma bil fortfarande jämsides med min cykel. Då känner jag mig nöjd, och fri!
Ett annat nöje jag har medan jag cyklar är att studera de där människorna som också tar sig till jobbet ungefär samma tid varje dag.
* Ofta möter jag "tandborstmannen". Han kommer på sin cykel, ombytt till cykelkläder och borstar tänderna. Hur många minuter sparar man på morgonen genomatt borsta tänderna på väg till jobbet i stället för hemma? Jag har mött honom på eftermiddagen ibland åt andra hållet och då borstar han inte tänderna.
* Någonstans på cykelbanan utmed golfbanan cyklar jag om den äldre mannen som är ute och går. Han stannar då och då och stretchar lite eller rullar med armarna. Säkert nyttigt för kroppen :)
* Väldigt ofta cyklar jag jämsides med den vita bilen som det står Niscayah på. Undrar varifrån den kommer och vart den ska? Jag har sett den både i hemkanten och i jobbkanten av stan så den åker tydligen ungefär samma väg som jag.
Vad gör du på väg till jobbet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Himla spännande det där med att borsta tänderna på vägen til jobbet! Själv har jag min dotter att prata med. Numera kan jag GÅ till jobbet och slipper åka 40 min med bil. DET är guld värt!
Vi har olika möten på cykelvägen till jobbet. Jag spanar efter kor - kollar om de är i hagen eller utanför, hästar och rådjur. Bilarna får vara någon annanstans.
Ha en bra dag.
/Ylva
Jag har mest fullt upp med att få med mig barnen eftersom det är ny skolväg med massor av ombyggnation just nu och barn som inte är vana att cykla. Men damen med hunden som leder cykeln bredvid sig henne cyklar jag om var morgon. Lika så mamman med barnvagn som alltid röker. Och så har vi hussen med den vita hunden som mina hundar inte gillar men som är så bedårande fin.
Men tandborstmannen var nog det roligaste. Kanske något att satsa på när barnen blivit tillräckligt stora att de klarar sig själv.
Kul inlägg!
Skicka en kommentar