Några kilometer hemifrån finns en geocache högt upp i ett träd. Vi har varit där ett par gånger och försökt att se cachen från marken för att veta vilket träd det gällde att klättra i. Ingen av gångerna har vi lyckats se cachen.
Idag var det tredje gången gillt. Vi hade bestämt träff med Crille, en (numera före detta) kollega till mig som kan det där med klättring och säkring. Han gillar dessutom utmanande geocacher så han var inte svårövertalad att hänga med till trädet.
Efter en stunds spanande upp i trädkronorna fick jag äntligen syn på den. Ett litet rör, långt upp i ett träd. Jag gissar att det var ca 8 meter upp. Crille ville gärna använda så mycket av sin utrustning som möjligt. Det kändes bra att slippa risken att falla ner, så inte mig emot.
En i taget klättrade vi upp till cachen. I vissa lägen tycker jag illa om höga höjder, men detta kändes inte alls otäckt. Det var bara roligt att klättra. Jag hade inte alls känt mig lika säker utan att ha haft klätterselen och en lugn person som stod nedanför och säkrade. Tack Crille för det!
Efter drygt en timme kunde vi nöjda åka hem. Trots att vi började redan klockan fyra så hann det bli ordentligt mörkt innan vi var klara. Eftermiddagarna blir verkligen korta nu när vi fått vintertid. Just nu håller jag på med en liten utmaning att logga minst en geocache per dag. Detta blev 49:e dagen i rad. Ja, jag erkänner att jag är lite knäpp...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hahahaha, underbart :) Det där geocoachning verkar spännande. Vi har ju en sån där liten utanför vårt fönster (alltså på en skylt vid vägen som vi kan se från fönstret) som jag kanske sa tidigare. Vi ser folk varje vecka som är ute efter den där :) Lite kul!
Skicka en kommentar