Jag läste i nyhetsflödet i veckan att några personer suttit fast i flera dagar i Kebnekaises toppstuga. Där har jag också suttit fast...
Det var när jag var i lägre tonåren eller så. Jag var på fjällvandring med familjen. Vi skulle bestiga Kebnekaise bakvägen liksom, inte den väg som de flesta kommer. Vi gick långt upp och satte upp tältet där. Där gjorde pappa pizza på spritköket. Hur många har ätit pizza på kanten av Kebekaise?
Dagen efter skulle vi gå upp på toppen och sedan ner till tältet igen. På väg till toppen kom det tät dimma så att vi inte visste var vi var. Plötsligt stupar det några hundra meter ner. "Nu vet jag var vi är" säger pappa. Ja, det stället var inte så svårt att hitta på kartan. Tur att vi inte gick längre fram. Vi tog oss upp till toppstugan, men där blev vi tvungna att övernatta. Vi hade ju lite mat med så det gick ingen större nöd på oss.
Dagen efter skulle vi gå de sista metrarna upp på toppen. Själva toppen var snöklädd så jag kom inte upp med mina hala stövlar. Jag har alltså varit några meter ifrån Kebnekaises topp!
Detta var en av de mer strapatsrika fjällvandringarna som vi var ute på. Jag tyckte mest att det var roligt, men jag kan tänka mig att mamma var mer skrämd av vad som kunde ha hänt. Undra om jag skulle kunna få upp familjen där i sommar?
Om du inte vill ha så mycket äventyr så kan du besöka Mount Everest på nätet. Det finns nu en webkamera som visar toppen. Kolla här!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ditt minne är en kombination av två olika bestigningsförsök av Kebnekaise från Singivagge.
Pappa
Så kan det gå med barndomsminnen :-)
WOW! Även om det är en kombo av flera minnen är det riktigt coolt :)
Skicka en kommentar