Det blir aldrig som man har planerat, det är väl bara att lära sig det.
I tisdags var Martin och jag på väg till simhallen som vanligt, för att Martin går på simträning. När vi står påklädda i hallen så mår inte Martin bra. Efter lite velande beslutar vi att vara hemma. Vi klär av oss ytterkläderna och jag börjar så smått tänka ut vad jag ska utnyttja den extra tiden till. När det gått tio minuter så känner han sig pigg igen. Vi hinner fortfarande så planerna ändras igen och vi åker.
Idag vaknar jag tidigt med en känsla av stress för att det är en massa som ska göras idag och en massa som ska koordineras ihop. Jag far upp och gör pannkakor och nyponsoppa som Martin ska ha med sig då skolan ska på utflykt. När Martin kommer till frukosten så hostar han värre än tidigare i veckan och verkar över huvud taget att må lite sämre. Efter lite velande idag också så bestämmer vi att han ska vara hemma.
Alltså har jag gjort pannkakorna och nyponsoppa nästan i onödan. Jag hade i alla fall inte behövt göra det halv sju på morgonen. Dessutom ändrades planerna för resten av dagen eftersom jag nu inte ska hämta Martin efter skolan eller skjutsa honom till Halloweenfesten i kväll eller hämta efter festen. Naturligtvis jättetråkigt att han missar en massa kul saker, men min planering blev lättare. Framför allt blev planeringen annorlunda. Än finns det dock tid att planera om, dagen är ju inte slut än.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Livet i ett nötskal. Planera och planera om!
Haha, planer är till för att ändras känns det som. Som familj måste man ha en plan A-Ö i fall att!
Skicka en kommentar