måndag 5 maj 2014

Hur vill du ha det som pensionär?

Pensioner, pensioner och pensioner. Det pratas pensioner över allt just nu tycker jag. Hela tiden pratas det förstås om hur man ska göra för att få så hög pension som möjligt. Det är klart att man vill ha en tillräckligt hög pension, men till vilket pris?

På flera ställen har jag nu hört och läst om hur det varnas för att jobba deltid när barnen är små. Alla dessa varningar skrämmer mig. De skrämmer mig inte för att jag ska få dålig pension utan det skrämmer mig att alla skräms till att jobba heltid i stället för att hinna ta hand om sina barn. Barnen riskerar att få en stressigare uppväxt med mer tid på dagis och fritids. Föräldrarna riskerar att missa stora delar av sina barns uppväxt. Bara att gå ner några få timmar i arbetstid gör stor skillnad på hemmamiljön.
Jag jobbar fortfarande inte 100% trots att barnen börjar bli stora. Jag tycker att det är värt var enda krona att få de där extra timmarna hemma.

Är det värt att stressa och att jobba så mycket när man har barn hemma för att spara ihop till en bra pension? Jag kanske inte ens lever när jag är 65 år. Jag tror att jag blir en lyckligare pensionär av att kunna tänka tillbaka på ett bra liv än av att ha lite mer i plånboken.

6 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Kloka ord! Jag oroas för pensionen ständigt. Man hör, speciellt här, om människor som måste jobba fram tills att de är 75-80 år för att de annars inte får några pengar. Det behöver ju inte betyda något fasligt, kanske orkar man jobba då, kanske har man roligt på jobbet istället för att gå hemma och ha det tråkigt...Eller kanske är det så att man inte lever längre? Att ta hand om sina barn är viktigt och jag tror att det jämnar ut sig i längden. Kärleken kan man leva på. Man behöver lite mat, tak över huvud och så kärlek :) Egentligen.

/nina sa...

Jag håller inte med dig. Det är mer sannolikt att vi lever till 87. Våra barn kommer att bli närmare 100, rent statistiskt.

Det är många år att leva med väldigt dålig inkomst om man inte ser om sitt hus medan man tjänar pengar.

Dessutom är deltiden till väldigt stor del en gigantisk kvinnofälla. Mammor går ner i tid, de flesta tjänar förmodligen dessutom hälften av vad du gör - och det är dem debatten gäller.

När sedan 50% av alla äktenskap slutar med skilsmässa så har vi en hel massa kvinnor som dragigt sitt strå till stacken och blir tackade med usel pension.

Jag säger inte att det är ett bra system, bara att man bör planera för det värsta när man är som mest sams, och se till så att den person som är hemma också får en dräglig tillvaro om man skulle dela på sig. Man bidrar ju på olika sätt men pensionssystemet värderar framför allt eget jobb.

Min mamma t ex, skulle inte kunna bo kvar på sin pension om pappa dör knall och fall. Det är både för att hon haft lägre livsinkomst och för att hon varit hemma mer.

Hade de skiljt sig när hon var 57 så hade hon levt ett uselt liv och knappt haft råd att gå till tandläkaren. Vi snackar under 10 000 i inkomst per månad.

Nu när båda är i 75-årsåldern sparar de fortfarande stora belopp varje månad som ska kunna kompensera henne om pappa dör först, så att hon kan ha det hyggligt.

Camilla sa...

Nina, jag är fullt medveten om att förutsättningarna är olika och att man ska se om sitt hus ifall något händer. Jag är också mycket medveten om att deltidsarbete är en kvinnofälla. Det är snett och till exempel tycker jag att gifta makar ska få dela på pensionspengarna som sparas. Då skulle inte en skillsmässa eller dödsfall drabba kvinnorna lika hårt.

Men det är också så att det är "praxis" att jobba heltid. Det är väldigt få som jobbar deltid även bland de som har råd. Att ha råd har inte heller bara med inkomsten att göra. Det har lika mycket med utgifterna att göra. "Det är de små utgifterna man blir rik på". Att till exempel bo lite billigare kan möjliggöra att man har råd att jobba deltid.

Dessutom behöver inte deltid betyda att man går ner jättemycket i tid. Som jag skrev så gör varje extra timme vardagen lättare. Tänk om båda makarna jobbar 90% i stället för 100%. Det blir åtta timmar mindre på dagis för barnen.

Det går också att planera för pensionen på andra sätt. När barnen bor hemma kanske det inte blir så mycket över att spara undan, men det kommer ganska många år då barnen har flugit ur boet då jag fortfarande jobbar. Då räknar jag med att kunna spara ihop en buffert inför pensionen.

Trillingnöten, visst klarar men sig långt på kärlek, mat och tak över huvudet :)

Cicki sa...

Jag tillhör ju dem som nu står med facit i hand, så att säga. Fyller ju 65 om några månader. Nu går det ju inte att jämföra rakt av. Jag är ju den generationen som fortfarande berörs av ATP-pension, vilket också påverkat min förtidspension.

Jag har haft pension sedan 2004, förtidspension. Den har varit väldigt dålig, bland annat för att jag var hemma med mina barn och sedan studerade och så småningom arbetade deltid i många år.

Det är tufft ekonomiskt, även om det är bättre nu sedan även sambon fick förtidspension. Han har ännu mindre än vad jag har, så det är inte enbart kvinnor som har låg pension. Det har ju även att göra med ens arbetsförmåga.

Min ålderspension kommer att bli ungefär som min förtidspension. Min ålderspension baserar sig på statlig pension, tjänstepension och eget pensionssparande. Dessutom håller jag just nu på att söka bostadstillägg för pensionärer.

Trots att vi inte kan leva ett glassigt liv med resor och annat trevligt så ångrar jag inte att jag var hemma när barnen var små. Det gav så mycket.

Så det är väl väldigt olika hur man värderar sina kommande år som pensionär. Men man vet ju aldrig hur de kommer att bli. Jag hade väl aldrig trott att jag skulle bli kroniskt sjuk i fyrtioårsåldern t ex. Det är klart man ska planera, men jag tycker även att man ska passa på att njuta i nuet. För mycket planerande kan också bli en besvikelse.

Anonym sa...

Hej Camilla!
Jag jobbar med sociala medier på Pensionsmyndigheten och såg att du gjort ett inlägg om pension och vill gärna svara på ditt inlägg.
Varje år du arbetar och betalar skatt i Sverige så tjänar du in till din allmänna pension. Man tjänar även in till pensionen när man är hemma med sina barn då man får pensionsrätt för de fyra första åren av sitt barns liv och det gäller oavsett om man är föräldraledig eller inte. Det är bara en av föräldrarna som får det och det går till den som tjänar minst under det året.
Man kan överföra barnår till den andra föräldern men då måste man göra det senast 31 januari året efter då ändringen ska gälla.
När det gäller premiepensionen som är en del av den allmänna pensionen så väljer man bland de cirka 800 fonderna vi har på vår hemsida och fondvärdet ändras från år till år. Där kan man också göra en överföring till sin make eller maka och den anmälan måste ha kommit in senast den 31 januari det år som överföringen ska börja gälla ifrån. Man kan alltså inte överföra premiepensionen bakåt i tiden utan bara framtida intjänanden.
Utöver den allmänna pensionen så har de allra flesta tjänstepension. Om du har tjänstepension så sätter din arbetsgivare varje månad av en summa till dig.
Det tredje alternativet är privat sparande och summan på det bestämmer du själv.
Gör gärna en prognos över hela din pension på vår hemsida så får du en bra överblick över din kommande pension www.pensionsmyndigheten.se/Prognos
Ditt inlägg hittade jag genom en sökmotor som visar träffar på internet som handlar om pension.
Har du frågor eller funderingar om pension är du välkommen att ställa din fråga direkt på www.facebook.com/fragaompension eller ring vår kundservice på nummer 0771-776 776.
Hälsningar Adam, Pensionsmyndigheten

Camilla sa...

Att skriva om pensioner gav visst kommentarer av olika slag :)
Det är helt ok att ni säger emot mig. Det tål jag!

Dessutom blev det visst pensionsinformation från pensionsmyndigheten. Jag erkänner att jag inte har full koll på alla detaljer kring pensionen (ganska få detaljer som jag har koll på faktiskt), men mitt inlägg handlade inte om det utan om prioriteringar i livet.

Prioriteringar i livet kan jag prata om utan att kunna alla detaljer. Sedan kanske det inte alltid går att göra precis som man vill av olika orsaker, men man kan fortfarande sträva att försöka följa sin övertygelse så långt det går genom att prioritera.