Äventyr

Jag lyssnar en del på podcasten Husky där många äventyrare intervjuas och jag läser en del bloggar som skrivs av äventyrare. Ett äventyr i dessa intervjuer och bloggar kan vara allt från att tälta en natt eller att grilla korv en kväll i närområdet till att ta sig fram över is och genom djungel i flera månader.

Jag tycker att äventyr är ett mysigt ord. Det sätter igång fantasin. Jag associerar ordet både med att vara ute men också med att ge sig ut utan att riktigt veta vad som kommer att hända och vad jag kommer att få uppleva. Även om jag vet att jag ska ut och paddla en kväll så vet jag ju ändå inte vilka jag kommer att möta, vilka fåglar jag kommer att få se osv. Det händer ju ofta något oväntat, även om det kan vara en väldigt liten grej. Det är äventyr och frihet för mig!

Idag lyssnade jag på en intervju där man pratade lite om definitionen av ordet äventyr. Om att definitionen har ändrats under senare år. Så är det nog!
När jag var liten var vi mycket ute i naturen, men vi pratade nog aldrig om att vi var ute på äventyr. Min farmor och farfar fjällvandrade långt innan det fanns lättviktsgrejer och mobiltelefoner. De tog tåget upp till fjällvärden och vandrade med tält och mat i ett par veckor. Det var ingen som pratade om att de var ute på äventyr.

Näräventyr tycker jag är ett bra ord. Det beskriver det lilla äventyret i närmiljön. Som i tisdags då vi på scoutmötet lämnade den vanliga miljön kring scoutgården. Vi cyklade till en äng med gravkullar som var perfekt både för lek och fika. De flesta av barnen kände inte ens till stället trots att de bor på kort cykelavstånd därifrån. Då känns det som en bra insats att visa dem deras närmiljö. Det blev ett mysigt litet näräventyr.