För ungefär fyra år sedan började jag springa lite igen. Jag har börjat flera gånger, men slutat lika många gånger. Under många år gick jag på gympa någon gång i veckan, förutom att cykla till jobbet, och var nöjd med det.
Skillnaden denna gången när jag började springa var att jag fick med Mannen. Eller egentligen är det förstås fel att säga att jag fick med, sanningen är väl att han också bestämde sig för att börja springa. Det är så med män, de måste tro att det är de som bestämmer ;)
I alla fall drog vi med varandra på träningsrundorna. Vi sprang ibland korta rundan på 3 kilometer eller ganska ofta långa rundan på ungefär 6 kilometer, men då gick jag förstås bitvis. Nu har vi lyckats hålla i vanan i många år, och jag kan väl erkänna att jag är beroende. Å andra sidan tycker jag att det är ett ok beroende, som det inte finns någon anledning att vänja mig av med.
Nu varvar jag löpning och gympa, och cyklar dubbelt så långt till jobbet. Referensramarna har förskjutits. Nu är en kort runda 5-6 kilometer och den långa är runt milen (oftast knappt milen). I går eftermiddag tänkte jag inte springa så långt så det blev "bara" 7 kilometer. Kort eller långt, allting är relativt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar