De verkade trivas tillsammans och lekte med både pinnar och boll.
Det var inte helt lätt att få med båda på samma bild när de for omkring. Efter en stund gick Martin in och hunden vilade upp sig en stund medan jag fortsatte att gräva.
Efter en stund tröttnade hunden på att ligga stilla och kom i stället och hjälpte mig med att gräva. Jorden for över hela landet. Hon var inte lika effektiv på att ta bort ogräset och rötterna.
På kvällen tog Martin och jag en promenad. Vi gick i mörkret och småpratade. Mysig kvalitetstid! Martin konstaterade att "Jag trodde att det var jobbigare att gå på promenad med hunden".
Martin trivs alltså. Henriks reaktion var en helt annan. Han tittade på mig med en blick som verkligen undrade om hans mamma förlorat vettet helt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar