Först är man nybliven förälder. Sedan blir man småbarnsförälder. Sedan skolbarnsförälder. Och efter det tonårsförälder. MEN, vad blir man sen?
Är det då man ska njuta av frukten av de 20 årens föräldrarskap? Jag är ju fortfarande förälder och har ju fortfarande barn, men vad heter det nu? Vuxenförälder låter inte bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Bra fråga. Min äldsta fyller 40 år nästa år. Jag är fortfarande hans mamma och han är fortfarande min son. Så man kan väl fortfarande kalla sig förälder kort och gott. :-)
Ledsen för att komma med dåliga nyheter, men man anses nog inte längre vara speciell förälder på samma sätt som när barnen är små. Det förväntas att barnen flyttar hemifrån och att föräldrarollen inte är samma som tidigare när barnen bodde hemma och behövde mer konkret föräldranärvaro. Man går mer till mor/far-föräldraroll. Självklart är man fortfarande viktig som förälder, men samhället skiftar syn på en. Det är viktigt att veta om du har småbarn, skolbarn eller tonårsbarn hemma eftersom det påverkar om du kan komma loss hemifrån för att delta i olika aktiviteter eller vara ledig från jobb vid skolavslutningar. När barnen är vuxna så behöver inte omgivningen bry sig så mycket om att du är förälder eftersom ditt föräldraskap antagligen inte kommer att påverka vardagslivet på samma sätt. Det är när barnen är små som etiketten hjälper till att sortera in föräldern.
Anna
Det ligger nog mycket i det du skriver Anna, man blir mindre förälder i andras ögon. Å andra sidan som Cicki skriver så är man lika mycket förälder i hjärtat. Jag bryr mig lika mycket om hur barnen har det, men inte de små detaljerna på samma sätt som med små barn.
Javisst. Nu tror jag att namnet inte har ett dugg med samhörighetskänslan att göra. Det är av rent praktiska skäl som folk har börjat använda etiketten "tonårsförälder" och så vidare. Behovet av etikett har inte varit lika stor när man har vuxna barn. Då blir det lite klurigt när du nu har kommit på att det kanske vore användbart att ha en etikett trots allt.
/Anna
Skicka en kommentar