lördag 13 november 2010

Funderingar kring jämställdhet

Jag tycker jämställdhet och jämställdhetsdebatter är intressanta. För att diskutera jämställdhet behöver man ju först vara överens om vad som är målet, vad vill man uppnå och hur lång tid får det ta. Inga stora förändringar går ju över en natt.

Måste män och kvinnor, pojkar och flickor göra samma saker för att vi ska vara jämställda? Eller är det så att vi ska ges samma möjligheter och respekteras för dom vi är och för våra val?

Orättvisorna börjar ju redan på BB. Det föds stora, duktiga pojkar och söta, fina flickor. Det har gjorts undersökningar som visar att bebisar behandlas olika av personalen redan på BB.

De senaste dagarna har jag läst flera artiklar och ledare om hur pojkar missgynnas i skolan, om att den nya typen av undervisning med mycket eget arbete ofta inte passar pojkar. Resultatet blir att flickor får bättre betyg i skolan.

Men vad hjälper det för sedan kommer vi tjejer ut i arbetslivet och får sämre betalt? Kvinnliga egenskaper värdesätts inte i löneförhandlingen. "...lönesättningen inte tar hänsyn till kvinnors ”osynliga kompetens”, till exempel simultankapacitet, förmåga till överblick och att ge akt på och analysera olika beteenden."

Det är bara att acceptera att världen är orättvis, eller kan vi göra något åt det?

1 kommentar:

Trillingnöten sa...

Ja, jag tror ju inte att det hjälper att klä tjejer i blått och killar i rosa :) jag har själv läst genusvetenskap med en blandning av vanliga svensson som jag och rabiata feminister. Det var intressant. Många som ansåg att de måste raka av sig håret, klä sig i speciella kläder och hata alla män - bara för att vara jämställda. Men, som du säger, behöver man det för att vara jämställd? Kan det inte bara vara så att alla har samma chans? Att man får lika lön för lika arbete, att man ses som smart FAST man råkar vara kvinna? Att man ses som kapabel att ta hand om sina egna barn FAST man är man?