Idag skulle Henrik och Cissi hem till en gemensam kompis. Henrik befann sig hemma och Cissi i en annan del av stan. Trots att det inte rör sig om några långa avstånd så går det inga bussar mellan de tre stadsdelarna. Man måste åka ända in till stan och byta buss, vilket tar en stund. Bäst är att cykla emellan, men vädret var uruselt just då. De planerade då ihop så att de kunde ta var sin buss till stan och byta till samma buss för att ta sig till kompisen. Inget konstigt med det. Det fungerar förstås bra förutom att det tar en stund extra.
De kom inte ens på att fråga om skjuts. Just denna gång, i det snöblandade regnet, tyckte jag lite synd om dom och erbjöd skjuts. Det gick minst en halvtimme snabbare och de slapp stå ute i blötan. Det känns helt rätt att skjutsa ibland. Eftersom det inte är standard så uppskattar dom när det händer. Bra ändå att grundinställningen är att de fixar det själva.
3 kommentarer:
Verkligen bra jobbat! Det är ju så det ska vara. Så var det för mig och min äldsta lillasyster. Vi fick ta oss dit vi skulle bäst vi kunde oftast. Det gick! Men de yngre syskonen fick mer skjuts och till slut blev det så att min yngsta bror inte ville gå till busshållsplatsen som låg 1 km bort från huset...då går det för långt!
Det är bra att de fixar det själv. Då blir det plus den gången då får skjuts. Vi skjutsade inte heller barnen speciellt mycket, trots att vi bodde på landet. Den byn vi bodde i hade så mycket ungdomsaktiviteter att skjutsbehovet aldrig uppstod. När dottern fyllde femton fick hon moppe. Med den tog hon sig överallt. Sonen vågade vi inte släppa iväg på moppe eftersom han krampade hårt vid den perioden i hans liv. Men han hade sina mesta kompisar hemma på gaten eller på cykelavstånd.
Härligt, både att de klarar sig själva och att få en positiv överraskning i snöblandat regn = skjuts.
Vi bodde ju så förr att vi fick skjutsa till allt. Idag använder barnen cyklar (även om vi följer de två minsta) eller går själv. Tycker det är en skön frihet både för oss och för barnen. Längtar så till de att B & E är tillräckligt gamla att kunna cykla själv till sina aktiviteter. Däremot får J (som är äldst) gärna ringa så möter vi henne halvvägs med hunden. Då blir det umgänge och hundmotion i ett, något vi gillar.
Skicka en kommentar