J.M. Coetzee: Onåd

Igår var det dags för vår bokcirkel igen. Till denna gången hade vi läst J.M. Coetzees bok Onåd.

Många i bokcirkeln har en kärlek till Nobelpristagare. Även Coetzee har fått Nobelpriset. Och liksom de flesta andra Nobelpristagare jag läst så var även detta en konstig bok. Jag föredrar att läsa andra som inte fått Nobelpriset för då brukar de skriva begripligt i stället. Jag väljer hellre någon som fått Augustpriset. Det är mer normala böcker som vanligt folk begriper sig på.

I Onåd får vi följa universitetslärare David Lurie. Han är skild och lever ensam. I början av boken går han regelbundet till en hora. När hon slutar så bjuder han hem en av sina studenter som är 20 år (eller så) yngre än honom. Hon avslöjar honom senare vilket får konsekvenser och slutligen blir David av med jobbet.

Efter detta flyttar David hem till sin dotter i några månader. Det blir som ett helt nytt avsnitt i boken. Dottern lever ensam på landet och vill ha det så. En dag kommer tre män och våldtar dottern och bränner David. David ser detta som ett straff för vad han gjort med studenten tidigare.

Det är svårt att beskriva vad Onåd handlar om, för jag får inte riktigt grepp om boken. Den består på något vis av olika händelser som avlöser varandra, men som inte riktigt ger en helhet. Huvudpersonen David Lurie verkar vara en väldigt mesig person som inte tänker igenom saker och som inte tar tag i sitt liv. Kollegorna vill hjälpa honom så att han inte ska bli av med jobbet, för han är inte den första läraren som strulat med en elev, men David tar inte emot hjälpen. Han säger bara att han erkänner allt som han anklagas för, utan att ta reda på ordentligt vad han anklagas för. Han verkar inte känna någon ånger utan saker bara sker runt honom utan att han tycker att det är hans fel och utan att han verkar ha några känslor.

Detta var inte en bok i min smak. Egentligen var det nog ingen av oss som gillade boken ordentligt även om en del tyckte att den var intressant att ha läst.