Ingen läxa, vi har prov

Alla metoder är tillåtna i barnuppfostran....

Igår eftermiddag upptäckte jag att Martin hade geografiprov idag. Som vanligt har han inte fått med sig boken hem. Han förstår inte problemet för han tycker att han har lyssnat och lärt sig på lektionerna (vilket i och för sig är bra). Jag undrar hur han ska kunna göra läxan om han inte har någon bok hemma. Han tittar oförstående och säger allvarligt att "Vi har ingen läxa. Vi har prov." Någonstans där börjar jag gå i taket...

Något irriterad säger jag att "då skriver du alla rätt nu, du som kan det där". "Det måste man inte för att få godkänt", säger ungen då. Det är ok med godkänt, men har man så lätt för sig så tycker jag att man åtminstone ska försöka att få lite mer än godkänt. Inte mer att göra just denna gång. Resultatet i årskurs sex är ju inte så viktigt, men han behöver lära sig någon slags studieteknik och lära sig att skolan är viktig.

Idag vid kvällsmaten när vi pratade skola bad jag Cissi att tala om för sin bror varför man måste göra sina läxor och varför man behöver mer än godkänt i betyg. Cissi, som gillar att argumentera, tänder på alla cylindrar. Hon frågar vad han vill bli och att det då inte räcker med godkänt i alla ämnen. Hon talar om hur stor nytta hon har av sina kunskaper när hon ska göra något nytt. Hon talar om att han måste plugga i sexan för annars blir åttan och nian jättejobbiga, för dom är tillräckligt jobbiga ändå även om man har en massa förkunskaper. Hon ger flera exempel där hon kommit undan lindrigare nu eftersom hon lärt sig bra tidigare.

Martin lyssnar allvarligt och det ser verkligen ut som att han förstår och tar till sig vad hon säger. Mycket effektivare än igår när jag försökte säga ungefär det samma. Jag kryper ihop och iaktar situationen. Till slut är föreläsningen slut och Martin går iväg. "Så mamma, blir det bra", säger Cissi. Tummen upp för det!