Herregud vilka diskussioner det blivit mellan föräldrarna i Martins klass. Det har skickats massor med mail de senaste dagarna. Som tur är så är alla formulerade med vänlig ton, trots att åsikterna går isär. Just nu har det landat i ett spännande moraliskt dilemma...
Bakgrunden är att eleverna, som alltså går i femman, har samlat in lite småpengar till en klasskassa. Till nästa år kommer klasserna att göras om så det är läge att göra något för pengarna nu i vår. Barnen hade omröstning i skolan, på lärarens initiativ. De kom med förslaget att åka till Bodaborg.
Jag och ett par föräldrar till drog ihop till ett föräldramöte. På mötet konstaterade vi snabbt att det finns inte pengar för att besöka Bodaborg och det är viktigt att det inte kostar något eftersom alla ska kunna följa med oavsett om föräldrarna har råd eller inte. Vi beslutade också att vi föräldrar inte var beredda att göra en jätteinsats för att dra ihop pengar och barnen är för små för att organisera jobbandet. Det slutar bara med att vi föräldrar får köpa prylarna ändå.
Vi föräldrar på föräldramötet var alltså överens och beslutade att det får bli en dagsutflykt till ett ställe utanför stan. Där betalar man en mindre slant och får förberedda aktiviteter/stationer som vi föräldrar håller i. Dessutom skulle pengarna räcka till att hyra kanoter en liten stund. Detta skulle kombineras med att grilla och mysa. Vi bestämde datum och bokade och allt kändes bra.
Tyvärr kom det inte ut information tillräckligt snabbt till alla som inte var med på föräldramötet. På något vis fick fröken höra att Bodaborg var för dyrt och barnen hade nya diskussioner i klassen. Plötsligt kommer barnen hem och säger att de röstat och vill göra ett besök på Busfabriken i stället. Då drog mailandet igång mellan föräldrarna.
Just nu har vi det moraliska dilemmat om vi ska genomföra idén som beslutats på föräldramötet, som pengarna räcker till, eller om vi ska göra det som barnen beslutat men som pengarna inte räcker till. Flera föräldrar tycker att vi kan samla in de 100-150 kronor som fattas för att kunna leka och äta på busfabriken. Jag inser att de flesta inte har några problem med att betala 100-150 kronor, men det kan finnas de som inte riktigt har råd och då är principen att alla ska kunna följa med viktig.
Möjligen är min berättelse färgad av vad jag tycker, men har du några bra tips på hur situationen ska lösas?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ni skulle kunna lämna en enkel enkät til alla familjer där man anonymt kryssar i om man tycker det är ok eller inte ok att lägga den summan. Om någon enda tycker att det inetär ok så får ni välja gratisalternativet. Jag har för mig vi har fått något sådant med något av barnen.
Givetvis ska man använda pengarna så länge dom räcker, och inte utsätta någon för att behöva tvinga sig till att betala. Man har ingen aning om hur det kan vara. I min yngstes klass kunde en pojke inte vara med på skolinnebandyn. Men det sa han ju inte. Han "ville inte vara med" ..... Så sorgligt.
Då bestämde jag att vi skulle tjäna ihop pengar till klasskassan, och sen sålde vi blommor till jul. 7000 kr blev vinsten första året, trots att bara hälften av ungarna sålde. Vi hade sedan till sportevenmang, presenter till läraren och kunde åka på lägerskola i slutet av trean efter ytterligare en försäljning i tvåan.
Hej förresten! Länge sen! :-).
Skicka en kommentar