Äntligen Sommar

Äntligen är det Sommar, Sommar i P1 att ha i lurarna när jag joggar.
Idag laddade jag ner MP3-versionen av Anjas sommarprat och gav mig iväg. Jag tog en lite längre runda för att hinna lyssna färdigt. Det gick så lätt att springa att jag sprang av ren chock över att det kändes så bra. Jag sprang hela vägen, drygt 9 km. Jag sprang uppför den jobbiga backen utan att knappt märka det. Var det tack vare Sommarprataren i lurarna eller varför?

Så bra har det inte gått att springa sedan en dag i slutet på oktober. Det var den sista dagen på förra jobbet. När jag kom hem den dagen var det så mycket tankar och känslor i kroppen att jag var tvungen att avreagera mig. Oj, vad det gick undan då!
Idag sprang jag mer med lätta steg och njöt.

Framför mig på ett ställe i skogen dök världens största fågel upp. Den var en meter mellan ögonen... eller var det mellan vingspetsarna? Den seglade fram så fint mellan träden, men jag vet inte vad det var för sort.
Innan jag gav mig ut regnade det, så jag blev dyngsur av att springa emot högt gräs och hundkex som växte bredvid stigen. Byxorna blev helt vitprickiga av hundkexblommor. Det känns bra att uppleva naturen på nära håll!