Palace Hotell

Jag har just sett en dokumentär om Hotell Palace i Hultsfred. Framför allt handlade programmet om hotellets ägare. Vilken kruttant!!

Hon som ägde hotellet var alltså 94 år och drev hela hotellet med 20 rum helt själv. Hon städade, bäddade, manglade lakan, bokade gäster, serverade frukost, umgicks med gästerna osv. Hon ville inte ha några anställda. Hennes gäster var hennes vänner. En del av gästerna skrev hon brev till. Hon hade många gäster som kom tillbaka år efter år.

Hela hotellet hade inretts på 60-talet och såg fortfarande lika dant ut. Gästerna tyckte att det var som att komma hem till en gammal mormor eller så. Och damen tyckte inte om gäster som bara satt och tryckte på sitt rum. De var tråkiga. Hon ville umgås med sina gäster.

Dokumentären finns på svtplay, så se den där. Dokumentären slutar med att visa när damen är på dans, som hon gick på regelbundet, tre dagar före sin död. Hon skulle snart fylla 95 år och drev fortfarande sitt älskade hotell och längtade till det årets Hultsfredsfestival då det blev liv och rörelse i byn och på hotellet. Inte för att man önskar att någon ska dö, men en bättre död kan man knappast få. Att få göra det man vill in i det sista, umgås med hotellgäster och dansa!