Sommar med skolbarn innebär alltid ett himla pusslande för att barnen ska få så mycket ledigt som möjligt och få så bra lov som möjligt, trots att vi föräldrar inte har oändligt med semesterdagar. Våra föräldrar har varit till bra hjälp i detta pusslande tidigare år, men det känns ändå stressande att barnen ska hit och dit. Att hålla reda på alla olika lösningar och så vidare. Dessutom är det inte lika spännade att vara flera dagar hos mormor, morfar, farmor och farfar nu mera när barnen är äldre.
Nu är ju de två stora barnen tillräckligt stora för att klara sig själva. Jag kan inte ha dåligt samvete om de väljer att tillbringa en hel dag, eller en hel vecka inomhus framför datorn. Martin däremot är för liten för att bara sitta hemma och dega. Han klarar sig naturligtvis hemma själv, men det får inte bli för många dagar i rad. Då skulle jag bara känna mig stressad och känna att jag borde åka hem tidigt från jobbet.
I år har det ordnat sig jättebra. Martin bytte ju skola för ett år sedan och åker nu buss in till en skola i stan. Det har fungerat jättebra och nu börjar han umgås lite med de nya kompisarna också. Ändå är det mest kompisarna från gamla skolan han leker med fortfarande. De tre första veckorna på sommarlovet går han på sitt gamla fritids, där även flera av hans bästa vänner från gamla skolan är. För Martin är ju fritids lite nytt eftersom han inte varit där på ett år så han tycker att det är nytt och kul.
Han är på fritids en stund varje dag och går hem någon gång under eftermiddagen när han känner sig nöjd. Sedan får han en stund hemma innan vi kommer hem. Detta känns helt optimalt just nu. Jag har inte ett dugg dåligt samvete för att jag jobbar ytterligare drygt en vecka innan det är dags för semester.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, jag förstår inte hur folk får ihop det ibland. Kul för Martin att få gå på gamla fritis!
Skicka en kommentar