Elevledda utvecklingssamtal

Idag har vi varit på samtal i skolan, elevlett utvecklingssamtal. Jag är mycket tveksam till att ha elevledda samtal. Läs här vad jag skrev om det i våras.

Det kanske fungerar bra med elevlett samtal för pratglada barn, men med en tonårstrött 14-åring som man får dra saker ur så blir det rätt segt. Det är ju då man behöver öva, kommer någon att invända. Det kan jag hålla med om, men ändå.

Tanken med dom här samtalen är att läraren ska kunna hålla igång 2-3 samtal på en gång. Tacka sjutton för att det behövs eftersom samtalet tar nästan en timme, jämfört med dom 15 minuter som det var när vi gick i skolan. Att läraren inte är med tycker jag är den största nackdelen med denna typ av samtal. Idag råkade (eller var det planerat?) det vara så att det inte var fler samtal samtidigt så handledaren var med hela tiden. Det hjälper till väldigt mycket eftersom hon kan ställa rätt ledande frågor för att få Henrik att säga vad han tycker och hur det går om olika saker.

Hur som helst så går det bra i skolan och det är ju huvudsaken. Det som är lite jobbigt för mig är att höra exakt samma kommentare som jag själv fick höra under alla skolår. "Du måste räcka upp handen mer" Jag visste att jag borde det men jag ville ju veta med 150% säkerhet att jag hade rätt innan jag räckte upp handen. Jag kan också konstatera att Henrik är lika ingenjörsmässig som jag; det är mycket lättare att punkta upp fakta än att skriva målande fantasiberättelser. Skönt att veta att vi är släkt, men det kan vara jobbigt att vara för lika.

Andra bloggar om: skolan, utvecklingssamtal