Detta är den bästa bok jag läst på länge. Tur att jag hade en lång tågresa så att jag kunde sträckläsa slutet.Boken handlar om Anna som har blivit till med ”rätt” gener för att rädda sin syster som lider av en elak variant av leukemi. Det börjar redan när Anna föds. Då tas blodet från navelsträngen för att hennes syster Kate behöver det. Sedan fortsätter det med diverse behandlingar där Annas blod och benmärg behövs när Kate får återfall. Nu har Kates njurar slagits ut av alla tuffa behandlingar och den enda tänkbara njuren som kanske kan hjälpa henne är Annas njure.
Anna som nu hunnit bli 13 år går till en advokat för att själv få rätt att bestämma om sin kropp. Hon vill inte längre bli utnyttjad. Senare visar det sig att det finns även andra orsaker som gör att hon stämmer sina föräldrar för att få bestämma över sin kropp.
Boken är en gripande läsning om hur en familj påverkas av att i så många år leva med ett sjukt barn. De pendlar mellan hopp och förtvivlan, men slutar aldrig att oroas. Detta påverkar naturligtvis även de andra barnen i familjen, både Anna och hennes bror Jesse. I boken är det olikapersoner som berättar i de olika kapitlen och beskrivningen hoppar i tiden, men det gör inget. Jag brukar ibland ha svårt för sånt, men här gör det bara historien ännu bättre.
Under rättsprocessen får vi också lära känna (och tycka om) Annas advokat. Han är en speciell man med sina hemligheter. Varför har han egentligen en servicehund? Hur har han det med kärleken?
Etiska och moraliska frågor kring donationer ställs på sin spets, men ändå slutar inte boken som väntat. Jag ska inte avslöja slutet. Läs boken i stället!
I slutet av boken sägs det många kloka och tänkvärda ord om livet. Till exempel gillar jag kommentaren: ”Man älskar inte en människa för att han eller hon är perfekt. Man älskar en människa trots att han eller hon inte är perfekt.”
Andra bloggar om: Jofi Picoult, Allt för min syster, böcker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar