Utvecklingssamtal i skolan

Idag har vi varit på samtal nummer tre i skolan på tre veckor. Tre barn innebär tre olika samtal, på olika stadier naturligtvis och med olika personal. Det innebär naturliga skillnader mellan samtalen, men jag kan ändå se ett tydligt mönster.

På den kommunala skolan har de sedan ungefär ett år tillbaka använt sig av elevledda samtal. Det innebär att eleverna själva samlar ihop information från sina olika lärare (lite olika på olika stadier förstås) och eleverna presenterar själva sina resultat och förbättringspotentialer på samtalet. Läraren kan ha flera samtal på gång samtidigt så de kommer och går. En individuell utvecklingsplan fylls i med känslan att vi måste klämma fram 2-3 förbättringspunkter.
Vi som föräldrar får ingen information i förväg och samtalet tar ungefär 60 minuter.

På friskolan idag var det en annan effektivitet. Vi föräldrar och eleven hade ombetts att titta igenom de olika lärarnas kommentarer i förväg. Korta, tydliga kommentarer om resultatet och några små "att tänka på".
På samtalet gick mentorn snabbt igenom materialet som vi läst innan. Han lade till några egna kommentarer. Både vi föräldrar och eleven fick förstås möjlighet att fråga eller kommentera. Till slut fick eleven skriva ner några förbättringspunkter. Det blev några punkter, men det tvingades inte fram något till varje ruta i formuläret bara för att det skulle vara så.
Samtalet tog 30 minuter och jag fick ut minst lika mycket av det.

Jag kan naturligtvis bara jämföra utifrån min föräldravy och jag föredrar den andra typen av samtal. Jag kan förbereda mig och jag får ut minst lika mycket, men på kortare tid.

En intressant fråga efter detta är hur eleverna uppfattar det. Vilken elev har mest koll på vad han/hon kan och vad som kan/bör förbättras? Det har jag svårare att svara på, men jag tror att eleverna har väldigt bra koll på vad dom kan redan innan samtalet.

Båda samtalstyperna har väl sina fördelar, men är det värt all den tid som förberedelserna tar och all den extra tiden som samtalen tar? Förberedelserna av samtalen själ mycket lektionstid. Är det väl använd lektionstid? Det är ju naturligtvis bra att reflektera över sitt lärande, men är alla skolelever mogna för det?

Andra bloggar om: utvecklingssamtal, skola, skolan, familjeliv

Skolor och skolor

Det finns ingenting som alla har så mycket åsikter om som skolan. Är det verkligen bara slumpen som gör att en del skolor har högre medelbetyg än andra? Varför har en del friskolor högre medelbetyg? Urvalet av barn är naturligtvis en del av sanningen. De som går på friskolor har gjort ett aktivt val, det vill säga bryr sig mer om skolan. Men det finns andra skillnader också.

Cecilia började i en "elitskola" i höstas. Det är inte en elitskola på det sättet att det är några intagningskrav eller -tester, men skolan har högt medelbetyg på sina elever (Bästa i Östergötland tre år i rad). I måndags hade Cecilia studiedag. Då var hon och hälsade på i sin gamla skola. Flera gånger denna veckan har hon pratat om hur stor skillnad det är på hennes gamla och nya skola. I gamla klassen konstaterade hon att dom inte jobbade på lektionerna, många gick runt och det gjordes mycket annat. Hon konstaterade att det hade hon inte tänkt på när hon gick där. Det är klart att man inte kan se att något är fel med det när man inte vet hur det kan vara. Jag tolkar det i alla fall som att i nya skolan så jobbar dom på lektionerna. Det är klart att dom får högre betyg om dom jobbar på lektionerna. Den stora skillnaden är skolans syn på ordning och disciplin

När terminen började insåg vi direkt skillnaden när vi fick hem ordningsreglerna från nya och gamla skolan, där storebror går. Ordningsreglerna i nya skolan var skrivna "detta gäller och om du inte följer det så händer detta". Ordningsreglerna på gamla skolan var skrivna "du ska inte ....". Det är en tydlig skillnad mellan dessa. Man inser lätt när man läser dom vilka som ser allvarligast på sina ordningsregler. Det är ju självklart att ordningsregler är till för att följas, men om det inte gör någon skillnad för eleven om dom följer reglerna eller inte så blir det ju inte ordning och utan ordning är det svårt att jobba och lära sig något.

Jag måste också tillägga att det är dottern själv som valt att byta skola och hon är helnöjd med nya skolan, så tro inte att det är vi föräldrar som piskar på henne. Detta är mest ett förfasande över att det kan vara så stor skillnad. Att skillnaden är så stor hade jag inte insett innan.

Andra bloggar om: skola, skolan, friskolor

Elevledda utvecklingssamtal

Idag har vi varit på samtal i skolan, elevlett utvecklingssamtal. Jag är mycket tveksam till att ha elevledda samtal. Läs här vad jag skrev om det i våras.

Det kanske fungerar bra med elevlett samtal för pratglada barn, men med en tonårstrött 14-åring som man får dra saker ur så blir det rätt segt. Det är ju då man behöver öva, kommer någon att invända. Det kan jag hålla med om, men ändå.

Tanken med dom här samtalen är att läraren ska kunna hålla igång 2-3 samtal på en gång. Tacka sjutton för att det behövs eftersom samtalet tar nästan en timme, jämfört med dom 15 minuter som det var när vi gick i skolan. Att läraren inte är med tycker jag är den största nackdelen med denna typ av samtal. Idag råkade (eller var det planerat?) det vara så att det inte var fler samtal samtidigt så handledaren var med hela tiden. Det hjälper till väldigt mycket eftersom hon kan ställa rätt ledande frågor för att få Henrik att säga vad han tycker och hur det går om olika saker.

Hur som helst så går det bra i skolan och det är ju huvudsaken. Det som är lite jobbigt för mig är att höra exakt samma kommentare som jag själv fick höra under alla skolår. "Du måste räcka upp handen mer" Jag visste att jag borde det men jag ville ju veta med 150% säkerhet att jag hade rätt innan jag räckte upp handen. Jag kan också konstatera att Henrik är lika ingenjörsmässig som jag; det är mycket lättare att punkta upp fakta än att skriva målande fantasiberättelser. Skönt att veta att vi är släkt, men det kan vara jobbigt att vara för lika.

Andra bloggar om: skolan, utvecklingssamtal

Minska antal barn i klasserna på lågstadiet!

Idag har jag gått i första klass. Jag har alltså varit med Martin i skolan hela dagen. Det har varit en nyttig, jobbig, chockerande och rolig dag.

Det har naturligtvis varit roligt och mysigt att vara med Martin hela dagen, men skolmiljön är inte rolig. Det är alltså en klass med 28 (förhoppningsvis) normala 7-åringar. Många har lek och prat i kroppen och har inte riktigt kommit in i hur/att man bör arbeta i skolan. Lärarna och övrig personal gör absolut allt de kan för att få det att fungera, med diverse uppdelningar osv.

För mig som tillfällig besökare verkar schemat helsnurrigt. Jag undrar om inte en 7-åring också blir snurrig av att ha lektioner med fyra olika lärare under en dag från 8.20 - 13.20 plus diverse annan personal som rycker in här och där. Jag kanske hade otur och kom en rörig dag, men så såg i alla fall dagen ut för min son idag.

Just idag var en av lektionerna gymnastik och det var en upplevelse i sig. Själva gymnastiklektionen var det inget fel på. Det var situationen i omklädningsrummet som var förskräcklig. Pojkarna i klassen fick ett halvt omklädningsrum att vara i. Det innebar att alla inte fick plats vid bänken utmed väggen. Tre pojkar bytte om i en hög mitt på golvet. Samtidigt som sonens klass bytte om kom klassen som haft gympa innan. Dom bytte alltså om i andra halvan av omklädningsrummet. Ljudvolymen var så hög att jag nästan hade huvudvärk efter minuterna i omklädningsrummet. En av pojkarna tyckte det var så jobbigt att byta om i omklädningsrummet att han först satt ledsen utanför innan personalen hjälpte honom in. Ska det behöva vara så? Antingen behöver gymnastiklektionerna schemaläggas så att en grupp hinner duscha innan nästa kommer, eller så behöver dom fler/större omklädningsrum.

Trots att personalen pusslar och pusslar och slår knut på sig själva för att få ihop små grupper så blir det ibland 28 barn i klassrummet, som är byggt för typ 20 barn, som ska försöka finna arbetsro. Dessutom ska den stackars läraren hinna fara runt till alla 28 så att de har något vettigt att göra. Däremellan går det åt många tillsägningar för att alla ska sitta på sin plats, inte prata för högt, sluta leka, inte störa kompisen osv.

Jag har sagt det flera gånger de senaste veckorna vid olika tillfällen, men nu skriver jag det också. Det spelar ingen roll vad regeringen säger sig satsa på i skolan. Ingen åtgärd kommer att få någon effekt förrän man gör klasserna mindre!!

Efter skolans slut råkade jag prata med en annan förälder som var och hälsade på förra veckan och hade reagerat likadant; så här stökigt kan det inte få vara.
Just nu funderar jag på hur jag ska gå vidare efter dagens besök. Brev till skolministern? Brev till lokalpolitikerna? Brev till rektorn? På tisdag är det föräldramöte och då om inte annat kommer frågan att tas upp. Får se om jag gör något innan dess.

Andra bloggar om: skola, skolan

Föräldramöte

Just nu avlöser samtalen (i skolan alltså) och föräldramötena varandra. Ett föräldramöte för ett par veckor sedan, samtal igår, föräldramöte idag, samtal på måndag, föräldramöte på tisdag om två veckor och ytterligare ett samtal en vecka senare. Hur får man ihop det om man har ännu fler barn?

Föräldramötet idag var i alla fall ett av de meningslösaste jag varit på. Vi samlades alla föräldrar till barnen i åttan. Det är ca 4 klasser så det var ganska många föräldrar i matsalen. Att jag säger ca 4 klasser beror på att eleverna inte är uppdelade i vanliga klasser utan i diverse olika grupper. Mindre grupper i basämnena och större grupper i andra ämnen.

Rektorn informerade om betygen och om elevkalendern. Det tog max 30 minuter. Sedan fick vi föräldrar gå runt till de olika lärarna som var där och fråga vad vi ville. Vad förväntas jag fråga läraren, stående mitt i matsalen med en massa andra föräldrar runt omkring? I en del ämnen vet jag inte ens vilken lärare Henrik har. Det borde jag kanske veta så här efter några veckor, men många lärare har ju bara varit ett namn för mig så det är inte lätt att hålla reda på.

Det blev lite prat om mål och betygssteg stående mitt i matsalen, men det hade gett mer att samlas i en mindre grupp i ett klassrum med handledaren. Då hade det kunnat bli en lugn, intressant diskussion.

Nu kan rektorn bocka av detta mötet på sin "att göra"-lista och jag har visat att jag är en engagerad förälder genom att vara där, men ingen av oss fick ut något av det.

Andra bloggar om: föräldramöte, skola, skolan, flerbarnsförälder

Skolan vs Verkligheten

Det här har varit en intressant vecka, med intressant slutsats.

I tisdags var jag på föräldramöte i årskurs 7. Då noterade jag att rektorn lärt sig använda powerpoint i stället för felvända overhead. Skolan har alltså kommit ifatt teknikutvecklingen. Närmat sig i alla fall.

På föräldramötet var det bland annat information om vårens utvecklingsamtal. Det ska bli elevledda utvecklingssamtal. Det provade vi på i årskurs fem i höstas. Vi var inte speciellt positiva då. Enligt rektorn gav sånna samtal SÅ bra resultat och alla var SÅ nöjda. De som inte var nöjda, hade dom insett, hade inte fått tillräckligt med information om vad samtalen innebar. Det är alltså bara att inse att vi fått för lite information, för vi kan ju inte ha en annan åsikt. Hur som helst så har vi ju nu fått ännu mer info så vi får se om vi blir nöjdare.

Men håll i er nu! Idag informerades vi på jobbet om att vi ska ha arbetarledda utvecklingssamtal. Så heter det naturligtvis inte utan de har hittat på ett engelskt uttryck som går att förkorta, men det innebär detsamma. Det är den anställde, inte chefen, som ska samla in informationen och leda utvecklingssamtalet med chefen. Ja om sig själv förståss, inte om chefen.

Slutsatsen blir alltså att skolan för en gångs skull ligger före verkligheten!! Blir intressant att se om jag kommer tycka så bra om dom kommande samtalen nu när jag är så välinformerad.

Andra bloggar om: skolan, utvecklingssamtal