Idag har vi varit på samtal nummer tre i skolan på tre veckor. Tre barn innebär tre olika samtal, på olika stadier naturligtvis och med olika personal. Det innebär naturliga skillnader mellan samtalen, men jag kan ändå se ett tydligt mönster.
På den kommunala skolan har de sedan ungefär ett år tillbaka använt sig av elevledda samtal. Det innebär att eleverna själva samlar ihop information från sina olika lärare (lite olika på olika stadier förstås) och eleverna presenterar själva sina resultat och förbättringspotentialer på samtalet. Läraren kan ha flera samtal på gång samtidigt så de kommer och går. En individuell utvecklingsplan fylls i med känslan att vi måste klämma fram 2-3 förbättringspunkter.
Vi som föräldrar får ingen information i förväg och samtalet tar ungefär 60 minuter.
På friskolan idag var det en annan effektivitet. Vi föräldrar och eleven hade ombetts att titta igenom de olika lärarnas kommentarer i förväg. Korta, tydliga kommentarer om resultatet och några små "att tänka på".
På samtalet gick mentorn snabbt igenom materialet som vi läst innan. Han lade till några egna kommentarer. Både vi föräldrar och eleven fick förstås möjlighet att fråga eller kommentera. Till slut fick eleven skriva ner några förbättringspunkter. Det blev några punkter, men det tvingades inte fram något till varje ruta i formuläret bara för att det skulle vara så.
Samtalet tog 30 minuter och jag fick ut minst lika mycket av det.
Jag kan naturligtvis bara jämföra utifrån min föräldravy och jag föredrar den andra typen av samtal. Jag kan förbereda mig och jag får ut minst lika mycket, men på kortare tid.
En intressant fråga efter detta är hur eleverna uppfattar det. Vilken elev har mest koll på vad han/hon kan och vad som kan/bör förbättras? Det har jag svårare att svara på, men jag tror att eleverna har väldigt bra koll på vad dom kan redan innan samtalet.
Båda samtalstyperna har väl sina fördelar, men är det värt all den tid som förberedelserna tar och all den extra tiden som samtalen tar? Förberedelserna av samtalen själ mycket lektionstid. Är det väl använd lektionstid? Det är ju naturligtvis bra att reflektera över sitt lärande, men är alla skolelever mogna för det?
Andra bloggar om: utvecklingssamtal, skola, skolan, familjeliv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar