Vi i vår familj är inte så sportiga och särskilt inte lagsporter. När jag var i 12-årsåldern började jag spela fotboll. Jag var med på fyra träningar. Sedan var det dags att sluta för sedan fick man vara med och spela match. Huu, det ville jag undvika! Henrik provade på fotboll 2-3 gånger när han var sex eller sju år. Sedan fick han vattenkoppor och så blev det inte mer. När Cecilia var i samma ålder så provade hon på fotboll. Det vill säga dom andra spelade fotboll och hon julade i ena änden av planen. Då var det dags att inse att detta inte var någon sport för henne.
I lördags sprang Martin lite efter en fotboll ihop med sina sysslingar på 140-årskalaset. Då insåg han tydligen att det kunde vara kul att jaga en boll, så i söndags meddelade han att han skulle börja på fotboll. Eftersom jag visste att kompisarnas fotbollssäsong precis hade börjat så kollade jag upp lite. Idag var det alltså dags för Martins fotbollspremiär. Jag är tveksam till att det är hans grej, men han hade roligt idag och det är ju huvudsaken. Vi får väl se om hans fotbollskarriär kan bli längre än min och syskonens.
Andra bloggar om: fotboll, idrott, familjeliv, lagsporter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar