Scouting och geocaching

Nu har jag varit på ett utvecklande möte och diskuterat världens bästa ungdomsrörelse, scoutrörelsen!
Riktigt så enkelt är det förstås inte, men det finns otroliga möjligheter för unga (och även för mig) att utvecklas inom scoutrörelsen. Dagens möte var en del i scoutledarutbildningen som jag går. Intressant diskussion och det kommer att leda till ännu fler intressanta diskussioner framöver om hur vi kan stödja ungdomarnas utveckling. Jättespännande!

När jag kom hem och satte mig vid datorn läste jag mail och hittade en filmsnutt om ett annat av mina fritidsintressen. Också ett fritidsintresse som ger fantastiska möjligheter, geocaching. Är du nyfiken på vad geocaching är så ger filmen en snabb introduktion.


Synd att arbetet inkräktar så mycket på fritiden! Tänk om man hade många fler timmar per dygn att ägna åt sina fritidsintressen.

Mer jul...

Mer jul... Det började med adventsmys i söndags. Idag var det först glögg och lussekatter vid fikat på jobbet, sedan fortsatte jag till julavslutning med scouterna. Där åt vi julgröt och avslutade terminen. Nu är det lugnt med julandet ända till på torsdag då det är julfest med jobbet.

Det är nästan så att jag blir mätt på julen innan det är jul. Idag är det tre veckor kvar till julafton.


Det bästa med december är väl ändå de elektriska adventsljusstakarna i fönstren? Särskilt den i mitt köksfönster! Det är mysigt på morgonen, att duka frukosten i ljuset av adventsljusstaken. Det är mysigt nu när jag sitter och slappar med datorn i ljuset av adventsljusstaken. Och det är mysigt att titta på alla andras adventsljusstakar på väg hem från jobbet.

Första advent

Första december och första advent. Jag minns när jag som liten upptäckte att första advent inte alltid var den första december. Så rörigt livet blev då, inte alls så välordnat som jag trodde att det var. I år är det i alla fall ett sånt där bra år när första advent sammanfaller med första december. Ordning och reda!

Jag har börjat så smått med julförberedelserna. Adventsljusstakarna är framme och andra omgången lussekatter är bakade. Den första omgången bakade jag med för varm degvätska så jästen dog. De jäste inte över huvud taget. Resultatet blev inget som man bjuder på, men de smakade bra ändå. Nu är de snart slut. Denna omgången jäste fint, men jag missade att pensla med ägg så de är inte blanka. Man kan ju inte lyckas med allt…

Idag har det varit soligt, sju plusgrader och blåst. Det skulle kunnat vara 20 minusgrader. Jag och Mannen tog en joggingtur på förmiddagen. Jag tyckte först att det inte blåste så jag föreslog turen som går mellan två åkrar. Oj vad det blåste. Bitvis kändes det som att vi stod stilla och trampade. I skogskanten där det var lä och sol, där var det desto skönare. Det kändes i alla fall bra att ha sprungit en runda eftersom resten av eftermiddagen tillbringades stillasittande med adventsmys.

Livet rullar på

Nu har det gått en massa dagar sedan jag bloggade. Helgen gick snabbt då jag var på kurs från fredag till söndag. Riktigt intressant. Jag har lärt mig nya saker om mig själv. Man kan ju tycka att jag borde känna mig själv efter en sån massa år, men lite nyheter fick jag allt veta.

Efter helgen har dagarna rullat på och varit onödigt fullbokade. Diverse trevligheter med kollegor, scouter och före detta kollega, men det kan bli väl mycket även av trevligheter.

För att hinna pusta lite emellan så har jag smitit tidigt från jobbet ett par dagar. I måndags eftermiddag hade jag en mysstund med bara Martin. Jag köpte bullar på hemvägen. Jag lyckades komma hem först men strax efter kom Martin så vi kunde fika ihop. Mysigt!

Som lillebror lär han sig en massa av storasyskonen. Både syskonen och Mannen älskar ordvitsar. Ibland är dom bra och ibland dåliga så att öronen gråter. Martin har nu mera snappat upp hur det fungerar och kläcker ofta ur sig finurliga ordvitsar. När vi fikande kom det någon ordvits igen. Han sa den, myste och sneglade på mig. Jag tycker inte om ordet kvalitetstid, men fikastunden var i alla fall en höjdpunkt på min dag!

Laddar inför en kurshelg

Nu har jag packat underställ, mössa, vantar, överdragsbyxor osv. Packat för en helg ute. Jag ska iväg på del två av min scoutledarutbildning. Denna gången kommer vi att sova inne och det känns skönt. På dagarna blir det nog mycket tid ute så varma kläder kommer ändå vara bra att ha.

Det ska bli spännande att se hur denna helgen kommer att bli. Förra helgen var väldigt intensiv på många vis. Det var både mycket information, mycket aktiviteter och många nya bekantskaper. Jag var jättetrött efteråt. Denna gången känner jag de i min patrull och ledarna ganska väl så det känns lugnare på den punkten.

Förra gången handlade helgen om ledarstilar, inlärningsstilar och olika personligheter. Denna gången verkar det handla mer om gruppen, gruppdynamik och om anpassat ledarskap, dvs att leda även barn/tonåringar som avviker på ett eller annat vis. Spännande!

Göran Rosenberg: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz

Till söndagens bokcirkel hade vi läst Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Göran Rosenberg skriver om sin pappas öde under förintelsen och hans försök att skapa sig ett bra liv efteråt. Boken är mer som en biografi än som en roman, trots att den fått Augustpriset för bästa roman.

Det finns ju hur mycket böcker som helst om förintelsen, men jag tycker att även denna har sin plats. Det är en viktig och intressant historia som Göran Rosenberg har att berätta. Han har gjort ett gediget journalistarbete och hämtat material från många källor.

Den intressantaste biten i boken, enligt mig, är den där han beskriver krigets sista månad. Han beskriver hur tyskarna transporterar runt judar utan att riktigt ha någon plan för dom. Planen är förstås att utrota judarna, samtidigt behövs det arbetskraft till den tyska krigsindustrin. Många judar arbetar i olika fabriker runt om i Tyskland. Många judar lastas i godsvagnar för att transporteras någonstans. På vägen händer det saker så planerna ändras. Tågen åker omkring hit och dit i Tyskland utan att någon verkar veta vad de ska göra med judarna.

En stor del av boken handlar om tiden efter att pappan kommit till Sverige. Om hans kamp för att bli svensk, trivas på jobbet och anpassa sig till det svenska samhället. Det går bra, i alla fall på ytan, under många år. Så småningom smyger sig dock verkligheten på och pappan mår psykiskt allt sämre.

Jag tycker boken är väl värd att läsas. Det är en intressant historia. Delvis kunde den ha skrivits på ett annat sätt för att höja kvalitén på boken, men läsvärd är den ändå. Det är viktigt att denna del av historien inte glöms bort.

Motorväg av tankar

Ibland är det motorväg genom huvudet på natten. En motorväg med en massa tankar som far förbi. Inga särskilda problem som ska lösas, bara en massa tankar som passerar. Det går ju inte att sova mitt i en motorväg. Huvudet får ingen ro.
I natt var det en sådan natt, i alla fall i några timmar. Inga stora (inte ens små) problem utan bara en massa saker som borde göras, som ska göras eller som jag vill göra. Helt enkelt en motorväg med tankar.
Problem som man funderar på under natten har en tendens att verka gigantiska, medan de senare i dagsljus visar sig vara små lösbara saker. Likadant är det med dessa tankar om saker som ska göras. Jag har nu löst två av sakerna som var stressande i natt. Det tog max fem minuter sammanlagt. Är det något att stressa upp sig för?

Idag är det dags för bokcirkel. Jag läste som vanligt ut boken i god tid, vid frukosten i morse. Det var ytterligare en sådan sak som for runt i tankarna i natt och tog max en kvart att göra. Boken kommer det ett inlägg om någon annan dag, men det ska bli roligt att diskutera den idag.