Björnbär

Årets björnbär har skördats. Det kommer troligen bli lite till när de sista har mognat. 

Dagens skörd tillsammans med några frusna från förra året blev några burkar sylt...

...och en kaka till kvällsfikat.

Brödbak

Idag har jag bakat bröd. Härom dagen fick jag syn på ett recept som jag inte bakat på länge. När jag cyklade hem från jobbet bestämde jag mig för att åka hem och baka det brödet.

Jag tog fram jästen och receptet och satte igång. I med jäst och vatten. Sedan står det grahamsmjöl, men det har jag ju inte. Jag tar hälften grovt rågmjöl och hälften dinkelmjöl. Det blir nog bra. Så ska det vara vetekli i, men jag har ju havrekli som håller på att bli för gammal. Jag tar hälften vetekli och hälften havrekli. Dags att lägga i linfrön. Nehej, inga sånna i skåpet. Då får det väl bli lite extra mycket solrosfrön i stället. Slutligen i med vetemjölet, men eftersom dinkelmjölet håller på att bli för gammalt så tar jag det till att börja med.

Nu är brödet gräddat och det ser i alla fall gott ut. Det är tur att jag har ett recept att följa...

Scoutplanering

En del av syftet med att gå TreMaHa var att få inspiration och ideer att använda för våra vanliga scoutmöten. Det är ju så svårt att hitta på nya saker ibland. Nu har jag planerat in ett par av helgens stationer som aktiviteter i scouternas terminsprogram.

I morgon ska vi bland annat prata sjukvård med scouterna. På helgens tävling var det en station där våra sjukvårdskunskaper testades. Uppgiften då var att ta hand om en skadad person som låg precis vid vattnet med blödning och slag i huvudet. Informationen om personen visste vi förstås inte innan, utan fick vi ta reda på på plats. Det var en nyttig övning i hur man ska agera när det blir verklighet. Det är stor skillnad på att hantera en nödsituation live jämfört med att läsa i en bok om hur man förväntas göra. På morgondagens scoutmöte blir det i något mindre skala, men inspirerat av helgens tävlingsmoment.

En annan station i helgen var att surra en trefot med ett par tvärslåer. Konstruktionen skulle hålla att två personer stod på den. På tävlingen var det naturligtvis på tid, ju snabbare desto fler poäng. Även surrningen tänkte jag köra med scouterna senare i höst. Då blir det inte på tid utan mer koncentrerat på att lära sig göra bra surrningar, men åter igen inspirerat av helgens tävlingsmoment.

Scouter, scouter och scouter har det varit den senaste veckan. Jättekul, men efter morgondagens scoutmöte är det dags att varva ner lite.

TreMaHa

Nu äntligen fick jag prova på att vara med i den anrika och prestigefyllda scouttävlingen TreMaHa (TreMannaHajk). För två år sedan var jag anmäld och det blev inställt på grund av för få deltagare. För ett år sedan var tävlingen planerad till en helg så vi planerade hajk till helgen efter och sedan flyttades tävlingen en vecka. I år blev det alltså tredje gången gillt!!

Vi var ett härligt lag från vår scoutkår med en veteran som gått TreMaHa åtta gånger och vunnit fyra gånger (eller något åt det hållet) och två nybörjare (jag och en till). Med en massa tips från veteranen och lite eggande från andra lag så tändes tävlingsinstinkten, även om vi bara var där för att ha roligt.
Tävlingen startar på lördag eftermiddag och pågår i ett dygn, men en paus för nattsömn. På lördagen var det en vandring på ungefär en mil, med fyra stationer utmed vägen. Det gäller inte att komma först i mål utan att få mest poäng på stationerna. Lördagens tävlingsmoment var avståndsbedömning, miljökunskap, surrning och eldning. Lite spännd och taggad som jag var så glömde jag naturligtvis bort att fota.

På morgonen efter en natts vila medhavda tält eller vindskydd så var det dags att göra sig i ordning för att starta söndagens vandring. Vi släpptes iväg med ett par minuters mellanrum. Första start var kl 07.30 så det blev ingen sovmorgon. Innan dess skulle vi äta frukost och packa ihop tält och resten av packningen. Första uppgiften var en orienteringsbana med fem kontroller. 2 poäng för varje tagen kontroll och laget tar så många kontroller de vill.

Denna dagen tog vi det lite lugnare. Vi alla tre hade slappnat av lite mer och var verkligen med för att ha roligt. Under dagens vandring, före station fyra skulle vi tillverka en klubba för att slå på en boll med. Här sitter jag vid lunchpausen och kokar pasta samtidigt som jag mjukar upp en stjälk så att den ska gå att surra med. Vädret var helt underbart hela helgen med sol och ljumma höstvindar. 

Så här blev vår klubba. Lika bra som vilken golfklubba som helst, förutom att skaftet gick av efter ett par hål. Klubbans utförande och funktionalitet poängsattes så det blev lite poängavdrag för det avbrutna skaftet, även om vi försökte intala domaren att det var produktutveckling eftersom skaftet var för långt innan.

Vid fjärde stationen gällde det att visa vad klubban gick för. Det var fem hål på denna naturgolfbana som spelades med tennisboll. Kul!

Några andra av dagens stationer var träkunskap, knopkunskap och en samarbetsövning där det gällde att flytta vatten. På väg mot mål följde vi kanten på en golfbana. Scouter v.s. golfare. Vi försökte hålla oss i kanten för man vill ju inte ha en boll i huvudet. Flera av golfarna frågade vad vi var ute och gjorde för de såg flera lag passera. Kul med de nyfikna och intresserade golfspelarna.

Det gick halvbra för oss, men målet var ju inte att vinna. Jag var med för att ha roligt, få inspiration och för att träffa andra scouter och alla de tre målen fick jag uppfyllda. Det var en jättebra arrangerad tävling som jag kan tänka mig att gå nästa år igen. Just nu har jag ömma fötter och stela ben, men det går ju över.

En dag att fira

I morse fick jag ett mail med titeln "En dag att fira" och jag håller med att det är en dag att fira (även om jag höll på att glömma att det var just idag). Idag är det nämligen ett år sedan jag fick besked om att jag skulle bli uppsagd. Mailet var från en av kollegorna som också blev uppsagd.

Kanske kan låta konstigt att fira en uppsägning och vi firade naturligtvis inte för ett år sedan. Nu ett år senare när alla uppsagda fått nya jobb som de är nöjda med så kan det väl vara värt att fira. Jag tänkte fira för att jag är glad att jag fick en knuff (möjligen onödigt hård) till att byta jobb. Jag hade börjat se mig om efter ett nytt jobb, men jag är helt säker på att jag inte hade sökt jobbet som jag har idag om jag inte blivit uppsagd.
När jag skickade in ansökan så var det för att det var ett jobb som någorlunda passade min profil, men jag trodde inte att jag egentligen ville jobba på det företaget. Efter första intervjun hade jag fått en helt annan bild av företaget, jobbet och avdelningen. Jag var eld och lågor och stod och hoppade hemma för jag ville ha jobbet. Sen följde ändå en massa beslutsångest när jag fick ytterligare ett par erbjudanden att ta ställning till, men det är en annan historia.

Nu efter ett halvår på nya jobbet är jag helnöjd med att jobba på en utvecklingsavdelning, i stället för direkt mot slutkunder. Jag är helnöjd med att jobba bland en massa ingenjörer (och en hel del andra), i stället för med ett gäng ekonomer (inget ont om dem, men lika barn leka bäst). Jag är också nöjd med att vara på ett stort företag som ger så mycket input till mig, som inte direkt rör de dagliga arbetsuppgifterna. Jag är också nöjd med att jobba med något HELT annat än vad jag gjorde förut. Jag lär mig så mycket nytt hela tiden och har en massa kvar att lära. Visst är det tillräckligt för att det är värt att fira?

I-landsproblem

På radion pratade de om i-landsproblem. Ni vet sånt där som att reflexen i cykelhjulet alltid hamnar vid låset, att den andra kön alltid går fortare och vad de nu hade för exempel.

Jag har ett stort i-landsproblem så ni måste tycka lite synd om mig. När man tankar bilen kan man ju sätta i pumpen och låsa fast handtaget med en liten spärr så att den pumpar in bensinen utan att jag står och håller i handtaget. MEN vi som har etanolbil får inte njuta av denna lyx. Vi måste snällt stå och hålla i handtaget hela tiden. Varför är det så på alla etanolpumpar? Det finns en liten spärr så att man ska tro att det fungerar, men den fungerar aldrig.

 Det är väl solklart att detta är ett stort problem? Tänk så mycket jag skulle kunnat göra under tiden som jag nu måste stå och hålla i handtaget. Jag skulle kunnat gå ett varv runt bilen, putsat rutan på bilen, skriva något kul på facebook, räknat mina pengar eller spelat mobilspel. Nej, jag får stå där och fundera över livet i stället (och formulera blogginlägg).

Sensommarkväll

Vilken härlig sensommardag det varit idag. Vardag betyder ju jobb så det hann bli eftermiddag innan jag kom ut i det sköna vädret. Blev riktigt förvånad över hur skönt det var.

Efter att ha uträttat ett par ärenden efter jobbet så stod jag hemma och började med kvällsmaten. Då kommer ett SMS från kompisarna som undrar om vi ska med ut och paddla kajak. Självklart hänger vi med på det. Det är ju en perfekt kväll för en liten utflykt.

Jag slänger ihop mat, vi äter snabbt och lastar kajakerna på biltaket. Ungefär en timme senare sitter vi i bilen på väg mot Göta Kanal. Det var fortfarande väldigt skönt ute och vindstilla. Vi paddlar 30-40 minuter åt ena hållet i kanalen och sedan tillbaka till bilarna igen.  

En lång bit hade jag en fripassagerare på min kajak. Det var en fluga som spatserade fram och tillbaka på kajaken. Det måste varit en lat fluga som inte orkade flyga. Undra om flugan kom dit den tänkt sig när den liftade med min kajak.

Lagom när vi kliver ur kajakerna vid bilarna så lägger sig mörkret. Det är fortfarande alldeles stilla och skönt ute så vi tar en kvällsfika på bryggan. Mysigt att sitta där och dingla med fötterna över vattenytan och småprata i mörkret. Tur att vi har så spontana kompisar!