söndag 25 januari 2015

Vilket tempo håller du?

För några dagar sedan såg jag första delen av SVT:s serie Familjer på äventyr. Ett program om några olika familjer som gett sig ut på äventyr i världen med små och stora barn. En familj hade varit på jordenruntsegling i fyra år. Nu var de på väg hemåt för att hitta en fast bostad. En familj var på utlandstjänst ett par år i sydamerika. En annan familj hade under flera år levt stora delar av året på Nya Zeland och skulle nu sälja huset och flytta dit mer permanent.

Jag har funderat en del efter programmet just på vad den sista familjen sa. De sa att det är mycket lägre tempo på Nya Zeland. Så kan det säkert vara, men varför? Är det så att vissa samhällen har högre tempo? Vem har bestämt det? Vem eller vad är det som driver upp tempot?

Borde man inte kunna hålla ett lägre tempo utan att åka till andra sidan jordklotet? Borde man inte själv kunna dra ner på sitt tempo? Jag säger inte att det är lätt, men det borde gå. Om alla bara springer med och springer fortare och fortare så blir det ju en ond spiral. Kan vi inte få till en god spiral i stället om vi hjälps åt att dra ner tempot? Hur gör man?

En massa frågor och jag har inte hittat något svar. Jag vet inte ens hur man definierar samhällets tempo. Hur tänker du om detta?

2 kommentarer:

/nina sa...

Jag tror att man blir mer vidsynt när man lämnar sin normala "compfort zone". Det är enklare att hålla fast vid sina vanor när man är kvar på samma plats. Om man då har kommit in i en stressig tillvaro så kan en flytt ändra på det. Hur kände du själv att det var när du bytte arbetsgivare? Vad ändrades, vad blev lika??

Camilla sa...

Nina, det ligger något i vad du säger att man kan behöva bryta helt för att ändra invanda mönster. Men jag tänker två saker:
- Om du flyttar så blir ju den nya miljön vardag efter ett tag och då faller man säkert lätt tillbaka.
- Jag pratade med en som "gått in i väggen" och hon hade fått rådet att just då inte flytta, inte byta jobb och inte skilja sig. Det vill säga att behålla tryggheten och ta tag i stressen. Inte riktigt samma sak som ett högt samhällstempo, men ändå intressant jämförelse.

Vi kanske behöver bli mer medvetna allihopa och påminna varandra att inte bara springa på och "jag ska bara" innan vi kan vila.