Utan mobil

Borttappad cykelkorg och idag ett låst sim-kort. Vad är det här för oflyt?

Idag skulle jag ut på utflykt med sex scouter. Scouterna skulle delta i ett arrangemang som en annan scoutkår ordnade och jag skulle hjälpa till som funktionär vid en av stationerna. Mannen och dottern skulle iväg på annat scoutevenemang. De tog bilen så jag skulle synka med föräldrar för skjutsning av mina scouter och mig. Lite knöligt eftersom det inte går att säga exakt när vi är redo att hämtas ute i skogen. Kort sagt så var jag i stort behov av en mobil för att kunna ringa och för att bli nådd.

På morgonen när jag precis vaknat och tittar på telefonen så undrar den om den ska göra en uppdatering. Det blir bra, tänkte jag, för annars tjatar den säkert om det hela dagen. Efter en lång stund när den laddat ner uppdateringen så vill telefonen ha pin-koden. Jag använder inte pinkoden för att ta mig in i telefonen, alltså använder jag den väldigt sällan. Detta sim-kortet, med just denna sim-koden har jag inte haft så länge. Jag har alltså ingen aning om vad sim-koden är. Det står på en lapp på jobbet! inte förrän på måndag kan jag låsa upp sim-kortet.

Alltså stod jag där redo att åka iväg på en heldagsutflykt med stort behov av att vara nåbar och att kunna nå folk, men utan att kunna använda min mobil. Hur dumt som helst!
Jag norpade sonens mobil och lämnade ut det numret till några personer. Säkert är det fler som försökt ringa mig, men det är jag lyckligt ovetande om. Blev också lite strul när jag ville ringa sonen men fick ringa kompisarna i stället.

Tänk så beroende man är av tekniken numera. Hur klarade man sig när jag var liten?