Uteritt på islandshästar

Igår gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Jag satt på en häst och red. Jag kanske har suttit på en ponny som liten och blivit ledd runt en liten sväng. Det räknas liksom inte som att rida. Nu skulle jag sitta på hästen och styra den själv. Som tur är så är det islandshästar som inte är så höga.

Det var Cissi och jag och ytterligare tre vänner till oss. Flera var ganska ovana och ett par hade ridit ganska mycket. Först började vi med att göra i ordning hästarna. Sedan fick vi en kort introduktion inne i ridhuset. Vi provade några varv runt med att starta, stanna och tölta. Det gick bra. Hästen förstod lika bra som jag vad den skulle göra så jag behövde inte göra så mycket mer än hålla balansen.

Sedan red vi ut på grusvägar och på en liten stig i skogen. Det var häftigt att rida mitt bland träd och björksly. Både min och Cissis häst gillade att äta av bladen här och där. Jag kan ju förstå hästarna. Det är klart att det är svårt att gå förbi de gröna goda bladen som växer precis bredvid.

På tillbakavägen började det kännas mer vant att sitta på hästryggen och att styra lite grann. Hästen hade ju full koll på vad den skulle göra så jag kunde nog gjort hur som helst även om jag försökte att göra rätt.
Det sägs att islandshästar går mjukt och inte skumpar så mycket, men jag tyckte att det räckte. Jag var helt öm i baken och insidan av låren värkte. Det var inte roligt att sätta sig på cykelsadeln idag. Den trycker tydligen på samma muskler.

Det var kul att rida, men jag kommer inte att bli hästbiten. En hund kan man ju kela och gosa med, men en häst? Hur som helst kan det säkert bli någon mer sån här tillfällig tur på någon timme.