Hungerspelen eller The Hunger Games av Suzanne Collins, den boken har det pratats mycket om. Dottern har läst den och jag har tänkt att det är en ungdomsbok. Sedan har jag hört fler och fler vuxna som läst den och tyckt att den varit riktigt bra.
Denna sommaren planerade jag att läsa en eller flera böcker på engelska för att öva språket. Då bör det inte vara för svår bok så att det ger för mycket motstånd så att jag tröttnar. Cissi läste Hungerspelen på engelska och sa att den var lättläst. Allt detta sammantaget gjorde att jag gav boken en chans, och det ångrar jag inte.
Boken utspelar sig i en alternativ värld där det finns tolv distrikt som styrs av samma högre makt. Varje år skickas två barn från varje distrikt att delta i hungerspelen. Hungerspelen är en tv-sänd tävling där barnen skickas ut i naturen eller något slags uppbyggd miljö för att överleva. Den som är sist kvar när övriga har dött vinner det årets spel och belönas rikligt. Detta låter som en otäck handling och visst är det det på ett sätt men ändå är det en väldigt intressant bok om de olika personernas karaktärer som jag hade svårt att slita mig från.
Boken är skriven på lättläst engelska så det blev en lagom nivå för mig. Jag grips sällan av böcker sådär så att jag inte kan sluta läsa, men denna var lite svår att lägga ifrån sig. Just nu pausar jag och läser lite annat, men snart ska jag hugga in på del två av The Hunger Games.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag hade samma upplevelse som du. Äsch, en ungdomsbok, yada yada. Men så läste jag första delen och fastnade totalt! Hon har en ny serie ute också, som nog kom före Hungerspelen men som fick ett uppsving efter Hungerspelen igne. Måste läsa tror jag
Skicka en kommentar