Kan man ha allt?

Jag gillar funderingar och diskussioner kring olika sätt att leva sitt liv, olika prioriteringar i livet. I kväll har jag tittat på dokumenären L som i lycka, som finns på svtplay i några dagar till om du vill se den.

Dokumentären handlar om fyra tjejer som är kompisar, men som gjort helt olika val i livet. Tjejerna är filmade under fem år från att de är 35 år, alltså mitt i livet. Det är en som valt bort jobbet för att helt satsa på familjen, en som satsar på ett fritt liv och just startat en sångkarriär, en som flyttat från barnen för att leva ett fritt eget liv och en som utifrån sett har allt;man, barn, karriär och vänner.

Filmen innehåller en massa funderingar över val och prioriteringar. Hur blir man lycklig?
Jag känner igen mig mycket i hon som har "allt", men som funderar över om hon borde valt bort något och om hon inte borde känt sig lyckligare eftersom hon har allt. Jag har dragit samma slutsats som hon att jag inte vill välja bort någon del av mitt liv, men att jag inte kan vara bäst i allt. Det går inte att vara världens bästa mamma, världens bästa hustru, bäst på jobbet och ha en massa annat på fritiden. Trots denna slutsats, som jag kommit till för länge sedan, är det inte helt lätt att få allt att gå ihop.

De val jag gjort som jag är mest nöjd med är ändå att skaffa barn hyfsat tidigt och att jobba deltid för att hinna med mer än bara jobb. Många saker i livet blir som de blir och känns inte alltid som val, men dessa två saker har jag ändå i någon mån valt. Dessutom tror jag inte att man kan leta efter lyckan, för då blir man inte lycklig. Det är i stället de små stunderna i vardagen som är och ger lycka.