Mormor berättar

Igår var det begravning för mormor. En fin begravning, men det är inte den jag tänkte skriva om. När vi åkte hem från begravningen kom jag att tänka på en text som jag skrev 2005 efter ett besök hos mormor. Hon var då 92 år och redan ganska dement. Hon kom inte ihåg vad som hände dagen innan och frågade om en massa, men hon mindes fortfarande vad som hände på 20- och 30-talet.

Så här berättade mormor om sitt jobb på telegrafen i Växjö:

Jag var 14-15 år när jag började på telegrafen. Då jobbade jag med telegram. Jag var springflicka som sprang ut med telegrammen. Vi var två flickor på förmiddagen och en på eftermiddagen. Vi hade cyklar.
Ibland cyklade vi omkull. Så fort vi cyklade, för då fick vi en stund ledigt sedan!

Sedan slutade de med detta. Då fick jag jobba som telefonist trots att jag inte hade åldern 16 år inne. För att få börja så måste man visa friskhetsintyg. Elsa (hennes syster) hade glasögon så hon fick inte börja som telefonist. Någon månad senare tog de bort det kravet. Elsa var ledsen för att hon inte fått börja eftersom man tjänade bra som telefonist. Jag fick 125:- i månaden. Sedan fick jag mer när jag blev äldre.

Vi hade roligt. Vi lyssnade på samtalen. Sedan blev det automatiskt så att vi inte kunde lyssna utan att vakterna såg det. Då blev man åthutad med en gång. Men när man jobbade på natten var det inte så mycket samtal och ingen vakt så då tjuvlyssnade vi. Det var långa kärlekssamtal då. Det fick vi ju inte förstås. Vi hade skrivit på ed. Men alla lyssnade ju och sedan blev det ju prat om olika saker.

Ingen resa till Tokyo

Som jag nämnt tidigare så skulle Cissi åka till Tokyo om två veckor. Hon skulle åkt dit på semesterresa i två veckor tillsammans med en kompis och hennes föräldrar.

Tjejerna har planerat detta i ett år. De har jobbat för att få ihop pengar. De har tvättat lastbil, klippt gräs, målat och tvättat kläder. Cissi har dessutom lagt undan flera hundra varje månad och hade nu fått ihop till resan och en del fickpengar.

Tjejerna har läst japanska på kvällskurs för att förstå något av språket. Dessutom har de gjort sin prao under sportlovet för att kunna vara lediga den veckan klasskompisarna gör sin prao. De skulle varit borta den veckan plus påsklovet. De har längtat och planerat. De har verkligen jobbat mot sitt mål.

Resan var bokad och betald och de flesta förberedelser var klara. Sedan kom jordbävningen, tsunamin och kärnkatastrofen. Nu är resan avbokad! Det är jättesynd att de inte kommer iväg på sin drömresa nu. Återstår att se om det kan bli av senare.

Jag lider förstås med alla japaner som drabbats så hårt och som måste leva i eländet, men jag tycker synd om Cissi och kompisen också. Luften gick liksom ur oss allihopa som varit runt dom. Dags att tänka om och planera om.

Snö igen

Det har varit en solig helg, men ganska kall. Ändå har vårkänslor sipprat fram här och där. Jag har sett grannar som tvättar bilen, barn med hopprep, större barn som jonglerade käglor, trädgårdsarbetande grannar, vårblommor i trädgården och fågel som bajsat på mina nytvättade köksfönster. Allt detta är väl vårtecken! I morse var marken helt vit igen. Kan det vara mitt fel? I går gjorde jag rent mina skidor från valla. Nu ligger skidorna upplagda i garagetaket och är redo för att lägga på ny vallatejp nästa vinter. Vädergudarna tyckte kanske att jag var för tidig med att plocka undan skidorna.

Första ridlektionen

Idag var Martin på sin första redlektion. Vi såg inte till några andra killar varken i gruppen innan, i hans grupp eller gruppen efteråt, men vad gör väl det. Martin sken som solen både när han satt på hästen och efteråt.

Surdegsbageri

För ett par månader sedan läste jag i tidningen om ett nyöppnat surdegsbageri. Jag tog reda på var det ligger och hade tänkt åka dit någon gång. Tyvärr ligger det inte så till så att jag passerar där, inte centralt och inte i "mina" delar av stan.

I torsdags var jag äntligen i rätt trakter och hadelagom mycket tid så jag och dottern klev in på Ronaldo's stenugnsbageri. Vilken härlig känsla! Det såg inte ut som alla andra bagerier där samma sorts limpor och samma sorters småkakor ligger på rader. Här låg det enorma limpor i högar, andra limpor på en bänk, stora bullar på en plåt på disken, några få sorters kakor i glasmontern. Hela bageriet gav ett stökigt intryck, men så inspirerande.

Jag sa precis som det var att jag kommit dit av nyfikenhet och inte visste riktigt vad jag ville ha. Då fick vi smaka några olika sorter och han berättade. Jag skulle vilja köpa en av varje, men hejdade mig strax innan dess. Det blev i alla fall två olika enorma limpor ljust surdegsbröd, en halv limpa valnötsbröd (ja, han delade limpor om man ville), fem kardemummabullar och en chokladboll. Chokladbollen tog dottern i handen och mumsade i sig med en gång. Till och med den var annorlunda än de man brukar få på fik, men mumsigt god.

Nu har vi provätit bröden och bullarna och det var gott. En helt annan känsla än de uppjästa bröden i plastpåsar på ICA. Jag kommer naturligtvis fortsätta köpa bröd på ICA när jag inte bakar själv, men jag kommer också försöka hitta fler anledningar att passera Ronaldo's stenugnsbageri. Jag längtar redan efter fler kardemummabullar!

Haruki Murakami: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

En av mina favoritförfattare är Haruki Murakami. Hans böcker är mysiga att läsa. Det är fiction, ofta med lite, lite övernaturliga inslag. Jag läser böckerna i första hand för personbeskrivningarna och stämningens skull. Handlingen brukar inte vara det väsentliga. Jag har tidigare skrivit om tre av hans böcker här, här och här.

Boken Vad jag pratar om när jag pratar om löpning är en helt annan typ av bok. Denna är självbiografisk. Haruki Murakami beskriver hur han kombinerar författandet med löpningen, eller hur han löptränar för att kunna författa. Detta är ingen träningsbok där det diskuteras kilometrar och tider. Det handlar om Harukis minnen, tankar och reflektioner kring löpningen. Han springer mycket. Det blir minst ett maratonlopp om året, men han har också sprungit ultramaraton på 10mil.

Jag har inga planer på att springa maraton eller ens halvmaraton, men ändå fick jag ut mycket av att läsa boken. Boken handlar mer om att sätta upp mål och att kämpa, men den tangerar också frågor om åldrandet och om hur man kan välja att leva sitt liv. Alla kan ha glädje av att läsa denna bok oavsett om man är författare, löpare eller sysslar med något helt annat. Älskar man dessutom Murakamis andra böcker så är ju denna boken ett måste, men av helt andra orsaker.

Scoutflyg

Nu har jag inte bloggat på flera dagar, men här kommer förklaringen. Jag har varit scoutledare tre kvällar i rad. Vi har haft temavecka på scouterna. Det innebar att ledare från de olika grupperna har hjälpts åt att ordna en flygresa. Samma program har körts för tre grupper, det vill säga tre kvällar i rad.

Först har barnen gjort sina pass och fått sin flygbiljett till Paris. Sedan var det dags att gå till flygplatsen i nästa rum. Där var det biljett- och passkontroll och säkerhetskontroll. Självklart fick de stämpel i passet.

Sedan var det flygresa med pilot och flygvärdinnor. Flygplanet var uppbyggt med presenning och snören. I det stod stolar på rad med rep som säkerhetsbälte. Med en projektor visade piloten flygsnuttar från youtube.

Väl framme i Paris fick de se bilder och höra lite om Frankrike och franska scouter. De bjöds en liten bit baguette och ost med champagne till. Champagnen smakade misstänkt likt pomac. Efter provsmakningen var det dags att spela boule, ärtpåseboule för att kunna spela inomhus.

Efter att vi avverkat Paris så var det bara att få en ny biljett och flyga vidare till Tokyo. Eftersom detta är en längre resa så serverades flygmat, popcorn och dricka. Just detta Tokyo var inte så hårt drabbat av radioaktivitet. I Tokyo fick de äta sushi, skriva japanska, lösa soduku och vika origami. Cissi som läst Japanska på kvällskurs i snart ett år hjälpte alla att skriva sitt namn på Japanska. Mycket uppskattat!

Det blev intensiva dagar, men har varit riktigt roligt. Alla är så engagerade och gick verkligen in för sina uppgifter. De underbara flygvärdinnorna, fransmannen som mötte scouterna i Paris, de välgjorda sushibitarna, karatekillen som slog av tunna grillspettpinnar med händerna. Hoppas att barnen har haft lika roligt som vi ledare.