Jag är inte oersättlig

Idag firade vår scoutkår årets högtid, vårt skyddshelgon St Georg. Egentligen är det rätta datumet på lördag, men årets firande var i kväll. Som vanligt firades med teaterspel med St Göran och draken och utdelning av scouthalsdukar och förtjänstmärken. Inget konstigt så långt, men...

...jag var inte där. Och kan ni tänka er att de klarade sig bra i alla fall. Jag visste väl att jag inte är oersättlig. Som ordförande blir det lätt att man blir indragen i allt. Det jag jobbar mest med är att delegera för att inte allt ansvar ska hamna på mig. Det går ganska bra, för det är många bra människor i vår scoutkår.

Idag valde jag min löpskola i stället för St Georg-firande med kåren. Bra träning för mig på flera plan, både löpträning och träning i att våga låta bli att lägga mig i. Jag läste för många år sedan att om man tror att man är oersättlig så ska man sätta handen i en hink med vatten och när man drar bort handen ska man titta hur stort hål det blir i vattnet, så mycket oersättlig är man...
Tänkvärt, och då inser jag att det handlar till stor del om mitt kontrollbehov. Men handen på hjärtat, visst vill man vara lite oersättlig??