fredag 30 oktober 2015

Scoutande son

Under höstlovet finns det en scoutledarkurs för höstlovslediga scouter i åldern 13-14 år. Jag har hört mycket positivt om kursen. I somras när anmälan öppnade försökte jag få Martin intresserad, men han ville inte. Kursen brukar bli full fort så jag trodde att det var kört sen. Tidigare i höstas så stod det på facebook att det fanns två platser kvar. Denna gången när jag frågade Martin så ville han med en gång. Martin och en kompis anmälde sig.

I fredags satte vi honom på tåget, som egentligen var en ersättningsbuss, till Västervik. De skulle helst inte ha mobiler med sig, vilket passade Martin bra som inte hade någon fungerande mobil just då. Det innebär att vi inte hörde ett ljud från honom förrän vi hämtade honom på järnvägsstationen i onsdags kväll. Inga nyheter är ju goda nyheter, så det är ju så det ska vara.

Ännu har vi inte fått veta så mycket av vad de egentligen har gjort. Spelar å andra sidan inte så stor roll så länge han haft det bra och det verkar han haft. Det vi fått veta är att de har legat i högar. Kan låta lite mysko, men scouter återfinns ofta i en scouthög. En äldre scout sa en gång att "för att veta hur många scouter det är i en hög så räknar man fötterna och delar med två". En scouthög är alltså ett välkänt begrepp, i alla fall i vår kår. Att de legat i högar tolkar jag som att de kommit bra överens och haft det bra tillsammans.

Man kan undra vad kursen gjorde med barnen. När Martin kommit hem och slappat ett dygn så blev det väldig fart och ordning på honom. Han packade upp all sin packning (vilket man brukar behöva tjata om), han startade en tvättmaskin och han började så på märken på scoutskjortan (vilket han aldrig tidigare gjort själv). Är det verkligen den där slarvige och late sonen som jag skickade iväg i fredags?

2 kommentarer:

Klimakteriehäxan sa...

Wow, det kanske var en superkurs? Borde vi ligga i hög lite till mans?

Cicki sa...

Har du kollat så det inte är en alian du fått hem. Man vet ju aldrig i sådana här hallowen-tider :-)