Idag är det två föräldrar som begraver sin "älskade unge" och syskon som begraver sin "bästa brorsa". Det stod "älskade unge" och "bästa brorsa" i dödsannonsen och jag tycker det är så fint. Det beskriver på något sätt så fint att detta var något som hände mitt i vardagen, mitt i en helt vanlig familj.
Pojken lekte med våra barn när de var små och bodde på samma gata. Nu bor de i en annan stad, men vi har fortfarande lite, lite kontakt. För ett par veckor sedan hade han bestämt sig för att han inte ville leva längre. Så tragiskt, så synd att en tonåring ska må så dåligt när livet knappt har börjat. Och vilken ofattbar sorg för familjen.
Det är alltid tråkigt när någon dör, men somliga dödsfall tar hårdare än andra. Naturligtvis är det värst för familjen, men jag har funderat en hel del också. Jag har funderat på vad jag minns av honom. Jag har funderat på om något sånt kan hända mina barn. Jag har funderat på skillnaden om någon tar livet av sig jämfört med om det händer en olycka eller beror på sjukdom. Jag har funderat på vad jag skulle ta mig till om det hände mina barn.
Just idag sänder jag mina tankar och styrkekramar till familjen som begraver sin älskade unge och så ska jag krama lite extra om mina barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är verkligen tragiskt att ungdomar mår så dåligt att de hellre än lever vidare, beslutar att ta sitt liv....verkligen hemskt för familjen att behöva uppleva något sådant!
Det är så sorgligt när sånt här händer. Det finns knappt ord för det.
Föräldrar ska inte behöva begrava sina barn. Fruktansvärt!
Skicka en kommentar