Martina Haag: Heja, heja!

Jag har läst en del kåserier av Martina Haag om familjeliv och livet med barn. Ofta tycker jag att det blir för mycket. Hon spetsar till det för mycket så att det inte blir roligt. Jag kan inte känna igen mig i det hon skriver. Denna boken om löpning har jag tittat på förut och tänkt att jag skulle kunna ge en chans, men det har inte blivit av.
Nu när jag var hemma några dagar i veckan så "råkade" Mannen lägga in Heja, heja! på sin läsplatta och "råkade" visa hur plattan fungerade och sedan lämna den framme när han gick till jobbet. Boken var på ungefär 120 glest skrivna sidor så den läste jag snart ut.

Boken är som en samling kåserier som sitter i kronologisk ordning. Vi får följa Martina från ett liv som nybliven fyrbarnsmamma med extrakilon så att folk tror att hon snart ska få ett femte barn till en fullfjädrad (nåja) maratonlöpare. Hon flikar in några små tips, men mest tycker jag om boken för hennes inställning till löpningen; Att ha roligt är mycket viktigare än resultatet. Hon tävlar i en massa lopp och älskar att få medaljer. Hon tränar och tävlar ihop med två väninnor i deras egen löparklubb. Vid deras första maraton ger de varandra presenter för varje avklarad mil, allt för att hålla uppe humöret och stämningen. Jag blir glad och inspirerad av att läsa om Martinas väg till att bli en inbiten löpare.

Jag läste som sagt på läsplatta (Sony PRS-P2) och det var nytt för mig. Det gick bra att läsa på plattan, men jag saknade lite de glada färgerna som boken har. Jag vet att boken inte har några färger inuti, men visst blir man lite glad av att se omslaget? Plattan är förstås smidig om man ska ha med sig en eller många böcker, men nu låg ju jag hemma i sängen och soffan så storleken spelade inte någon roll denna gången. Jag fortsätter nog med pappersböcker ett tag till, förutom någon enstaka gång då jag knycker åt mig Mannens platta.