Just nu står det en hel armé av Lego bionicle på köksbordet. Det är tydligen 22 stycken gubbar i olika storlek. Martin har byggt dom. Han bygger inte efter beskrivningarna utan konstruerar sina egna gubbar och vill förstås visa upp dom, gärna mitt i köket. Det är tur att vi har mer än ett matbord. När det är fullt på köksbordet så äter vi vid stora matbordet i rummet intill.
Lego är kul, även om jag tycker bättre om vanligt lego än bionicle-lego. En nackdel med lego (förutom att det fyller upp hela köksbordet) är att det gör ont att trampa på. Och trampar på det gör man så fort man går in i Martins rum. Ibland plockas allt lego upp, men det tar inte många dagar innan halva golvet är fullt igen. Det är någon slags spridningseffekt som lego har.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
"Legobitar som lämnas på golvet över natten äts upp av den hemska dammsugaren för att aldrig komma tillbaka". Kanske inte riktigt sant, men det vet de inte så det funkar rätt bra ;)
Skicka en kommentar