Graeme Simsion: Projekt Rosie

Strax före jul hade vi vår senaste bokcirkelträff, men det har inte blivit av att skriva om boken. Det vore ju synd om jag missar att skriva om den för den är väl värd att nämnas.

Graeme Simsions bok Projekt Rosie blev jag kär i redan på första sidan.

Jag kan ha hittat en lösning på Hustruproblemet. ... 
Förloppet startade när Gene absolut ville att jag skulle hoppa in och ta en föreläsning om Asberger syndrom... Tidpunkten passade synnerligen illa. .... just den kvällen hade jag avsatt nittiofyra minuter åt badrumsstädning. Jag ställdes inför valet mellan tre alternativ, varav inget var tillfredsställande.

1. Att städa badrummet efter föreläsningen, med förlorad sömn som följd och därmed nedsatt psykisk och fysisk prestationsförmåga.
2. Att skjuta fram städningen till nästa tisdag, med en åttadagarsperiod av försämrad badrumshygien som följd och därmed ökad risk för sjukdomar.
3. Att vägra att hålla föreläsningen, vilket skulle kunna förstöra vänskapen mellan mig och Gene.

Boken handlar om Don Tillman 39 år gammal som bestämt sig för att gifta sig. Nu gäller det bara att hitta en fru. Som det framgår redan på första sidan så lever Don ett väldigt inrutat liv. Inga impulshandlingar, utan allt ska ske enligt uppgjord plan. Till och med maten följer en veckoplan. Samma veckoplan varje vecka! Till exempel äter han hummer varje tisdag.

För att hitta den rätta hustrun så har han skapat ett frågeformulär som han spridit på datesiter. Nu gäller det bara att invänta den som machar precis. Naturligtvis stöter han på Rosie som inte matchar alls. Hon kommer in och vänder upp och ner på hans liv. Det vill säga "upp och ner" i Dons värld betyder att han frångår sina vanliga ritualer och får uppleva en massa nya saker.

Boken är galen, varm och rolig. Man skulle kunna bli tokig på den stelbenta Don, men det blir inte jag. Han har ju alltid sin logiska förklaring till varför han gör som han gör och han är snäll och vill alla väl. Visst blir livet enklare med lite rutiner, men det ska nog stanna vid lite rutiner. Jag planerar inte badrumsstädning på minutnivå. En bra idé kan i alla fall vara att planera att läsa den här boken.

Julklappar

När det blir "rätt" julklapp så är det lika roligt att ge bort som att få. Roligast är det med hemgjorda julklappar. Att börja i god tid är inte lätt så oftast sitter jag i sista minuten och försöker få sista klappen färdig. Så blev det i år också, men jag fick ge upp Jag hann inte färdigt.

I min familj känns det inte som ett problem att inte hinna färdigt, vi har en slags tradition av att slå in halvfärdiga saker. Det har hänt mer än en gång att jag fått tyg och löfte om ett klädesplagg i julklapp av mamma. Det är inga tomma löften utan snart efter jul så har det blivit färdigt. Helt ok, enligt mig.

Nu fick det bli likadant från mig. Eftersom det jag sydde på skulle bli julklapp till mamma och pappa så var det helt ok (nästan) med en halvfärdig julklapp. Det jag sydde på var en tygkasse med applikationer på. Eftersom de nyss köpt hund så gjorde jag hundtassar tvärs över kassen. Att sy fast tassarna med maskin blev inte bra så det fick bli för hand. Det tog lite tid att sy för hand runt varje trampdyna.

I stället för att sy färdigt så fick det bli ett rim på paketet:

Sent i midnattstimma
slutade jag sy och började rimma.
Klappen blev inte färdig,
trots att jag var ihärdig.

Traditionen med halvfärdiga julklappar går vidare i arv. Jag och Mannen fick en nästan färdig tehuva av Cissi. Mer rolig än praktisk, men visst är det helt underbar? Fåret Shaun!

God jul

Tänka sig, det blev julafton i år också.
Akututryckning för att köpa ny julgransfot så att julgranen inte skulle stå på sned. Några hemgjorda julklappar som inte hann bli färdiga. Inga rödbetor till syltan, för de visade sig vara mögliga. Och ingen ville gå och "köpa tidning" (det vill säga ingen ville klä ut sig till tomte).

Men vad gör väl det när det finns mat och godis så att det räcker och blir över. Alla är glada och tar det som det kommer. Många fina julklappar byttes under en mycket trevlig julklappsutdelning.
Och nu kan vi koppla av i lugnet efter stormen. En trevlig storm, men visst är det full rulle.

Hoppas att ni andra också har en god jul!

Julförberedelser

 Julstress?

Jag känner mig inte så stressad. Möjligen blev det lite för lite julförberedelser under helgen och möjligen är det onödigt mycket som ska göras den 23:e.

De flesta klappar är inköpta och inslagna. Granen står på plats, men ska kläs också. Det mesta av julmaten är inhandlat. Det som ska lagas måste göras i sista minuten, som Jansson och omelett. Julgodiset är gjort. Om någon har lust att göra något mer så blir det, annars kan det hända att vi gör något mer efter julafton. Det mesta är alltså under kontroll och vi har hunnit slappa en del också!

Julen handlar ju minst lika mycket om att ge som att få. Jag har fixat i ordning och delat ut några julpresenter (som också är tackpresenter) som jag känner mig väldigt nöjd med. Alla innehöll mycket ätbart som alltid går åt. Hembakat och hemkokt julgodis går väl hem hos de flesta? Lite snyggt förpackat är det roligt att ge bort.

Martin är stor och frisk

En dag kom Martin hem från skolan och sa:
- "Nu har jag papper på att jag inte kommer att dö snart"

Det känns ju bra att veta men vad var det för papper? Jo, han hade varit på hälsokontroll i skolan och hade inte fått några anmärkningar, alltså denna slutsats.

Vidare så läste han upp att han är 173 cm lång. Det är ju längre än mig så det kan ju inte stämma att min plutt är så lång. Han väger 51,9 kg och det är ju mindre än vad jag väger. Om han nu är längre så kan han väl inte väga så mycket mindre än mig?!

Det är bara att konstatera att små barn blir stora barn, men det är i alla fall skönt att veta att han inte kommer att dö snart.

Mobiler och tonåringar

Mobiler och tonåringar, visst hänger det ihop? Tonåringar ska väl kunna allt om mobiler?

För flera veckor sedan bytte Martin upp sig från Mannens förrförra mobil till hans förra mobil. Ett bra uppköp och Martin var nöjd! Vid några tillfällen har vi föräldrar försökt ringa honom men inte fått tag i honom. Vi har konstaterat att han åter igen inte har laddat telefonen eller inte har med sig telefonen och så vidare.

För några dagar sedan var det åter igen så att det inte gick att ringa Martin. Då behövde jag verkligen ha tag i honom och fick strula på annat sätt. Jag var lite irriterad. Martin sa att telefonen var på och att han inte kunde förstå varför det inte fungerade. Så igår tog jag tag i saken och började undersöka det närmare. Jag loggade in hos operatören och konstaterade att han hade pengar kvar på kontantkortet och att det borde fungera.

Vi satte oss med telefonen. Startade om och försökte ringa, men ingenting hände. Det såg ut som att den inte hade kontakt med sim-kortet så jag föreslog att vi skulle ta ut simkortet och sätta i det igen. Martin tittar frågande på mig. Han hade ju aldrig flyttat simkortet från gamla telefonen!! Kan det vara därför som det inte gick att ringa till honom??

Nu är "felet" åtgärdat och telefonen fungerar!
Så ofta använder Martin telefonen till att ringa. Han använder den för att spela spel och att använda wifi hemma. Jag förundras ändå, för visst borde en tonåring ha koll på mobiltekniken? Eller är det så idag att allt bara ska fungera när man sätter på apparaten?

Ekologisk julskinka

De senaste åren har vi försökt få tag i ekologisk julskinka. Ibland har det lyckats och ibland har vi varit för sent ute.

När vi handlade igår så fick jag se ekologisk julskinka så jag slog till med en gång och trodde att jag fick med mig en krav-märkt skinka hem. När jag sedan tittade noggrannare på skinkan så är den inte krav-märkt, men har EU:s ekologiska märkning. Kraven på den märkningen är lägre än för krav-märkningen. Det är inte lätt att göra helt rätt, men detta får ändå duga. Jag hoppas att grisen hade det bra medan den levde.

Kampen mot mer vegetariskt går vidare, men just julbordet är svårt att ändra på. Att få med sig barnen är inte heller så lätt så fortfarande äter vi ofta kött. Däremot äter vi inga stora portioner med kött utan tillsätter mycket grönsaker.

I veckan åt jag lunch ute för att fira några kollegor som fyllde år. Det var en lunchrestaurang som la upp maten i köket. Jag beställde potatisgratäng och fläskfilé. Hade jag själv lagt upp maten hade jag tagit mer potatisgratäng men bara hälften av köttet. Det är inte lätt att göra rätt men att vara medveten är ändå första steget mot att äta mer miljömedvetet.