Geocaching, varför då?

Idag har vi varit på det, numera, årliga skridskoeventet. Det är ett samarrangemang mellan friluftsfrämjandet och några geocachare i Motala. Trevligt, gemytligt och avslappnat som vanligt på dessa event. Vi träffas vid bandyplan i Motala. Vill man så kan man passa på att åka skridskor eller så kan man bara komma för att umgås och dricka glögg. Jag passade på att åka en hel del skridskor och fick även lite tekniktips av en duktig långfärdsskridskoåkare.

Det är spännande att det är så stor skillnad på Motalas geocachare och Linköpings geocachare. Om jag ska generalisera lite så är det medelålders ingenjörer, ofta ensamma grabbar som geocachar i Linköping. I Motala däremot är medelåldern högre och det är gott om mysiga gamla par som älskar friluftsliv.

Det är så härligt med dessa äldre par som har geocachingen för att hålla igång, komma ut i naturen och för att umgås med andra. Idag pratade jag med en dam som tidigare varit i så dåligt skick av någon sjukdom att hon suttit i rullstol. När hon började må lite bättre så började hon och mannen kunna geocacha. Äntligen kunde de göra något tillsammans. Först lätta cacher med bil, sedan orkade hon lite mer och lite mer. Nu orkar hon gå långa promenader i skogen, hon åkte skridskor och berättade att hon just köpt ny cykel för att kunna komma ut och geocacha.

Jag pratade även med ett annat par som just köpt nya dubbade skor för de hade slitit ut sina första par på alla geocachrundor (och en del andra promenader).

När jag är på dessa träffar så påminns jag om varför jag tycker om geocachandet. Det är för alla naturupplevelser på nya platser och för alla glada och trevliga människor som man träffar på. När jag åkte skridskor idag så kom en man ifatt mig och började prata om en av hans cacher som ligger på en ö i en liten sjö. Jag simmade ut till ön för att logga. Första försöket så hittade jag inte gömman, men andra försöket gick det bättre (och då hade jag badkläder med mig). När man har skrivit i loggboken ute i naturen så skriver man även en logg på nätet när man kommit hem. När det är lite speciella cacher så blir det ofta en liten berättelse om äventyret man varit med om. Han med cachen på ön hade skrattat gott åt mina två berättelser.

Så många tokiga, roliga och vackra äventyr vi kommit ut på tack vare denna hobby. Utan den hade jag inte klättrat högt upp i träd med klättersele, jag hade inte besökt gamla gruvor eller den nedlagda krutfabriken, jag hade inte gått kilometer efter kilometer mitt i skogen och hittat så mycket svamp, jag hade inte paddlat genom Linköpings city och kanske inte suttit och fikat i vintersolen på en ö, och inte hade jag paddlat canadensare i rörsystemet under IKEA. Jag hade inte heller bjudit på glögg mitt i skogen en sen luciakväll eller haft picknick med japaner. Bäst är ändå en serie cacher som ligger som en slinga så att det blir några kilometers vandring med fina cacher utmed vägen och när fikakorgen är med.

Klimatfunderingar

Det pratas och skrivs väldigt mycket om miljöproblemen just nu när klimatmötet i Paris pågår. Jag har inte följt det så noga men det blir ändå att jag hör och läser en del. En intressant artikel tycker jag är den här om Indiens matkultur. Många i Indien är strikta vegetarianer av religösa skäl. Det har lett till en helt annan norm än i Sverige. Det finns en lag om att all mat som säljs ska ha en tydlig märkning av vad som är vegetariskt och vad som innehåller kött. I Indien står de vegetariska rätterna överst på menyn i stället för gömda längst ner som i Sverige.

Dessa skillnader märks tydligt i köttkonsumtionen. I Indien äter man 5 kg kött per person och år, mot 80 kg per person och år. Eftersom köttproduktionen är en stor bov i miljöproblemet så vore det bra om vi i Sverige och övriga västvärlden skulle kunna minska vår köttkonsumtion. Man behöver inte bli vegetarian för att minska köttkonsumtionen. Man kan äta vegetariskt några dagar i veckan, eller man kan helt enkelt minska mängden kött på tallriken och fylla på med mer grönsaker och baljväxter.

Något annat som blivit mer och mer tydligt i miljödiskussionerna är att det finns inte EN bra lösning på problemet. Det är summan av en massa små bra lösningar som kan ge resultat och alla kan bidra med någonting. Därför är det bra att lyfta fram många bra exempel på lösningar i stället för att leta efter det stora SVARET. Åter igen passar mitt favorituttryck "elefanter ska ätas i bitar". Det vill säga stora problem måste lösas en liten bit i taget.

Julkonsert

Martins klass, precis som många andra, samlar pengar till en skolresa. De har ett par gånger haft disco för de yngre barnen på skolan. Det planerades för ytterligare ett sånt disco i dag, men av någon anledning så blev det inte av. Jag hade lovat att hjälpa till på discot, men nu passade det bra att gå på julkonsert i stället.

Det var fem duktiga tjejer som sjöng. Ibland när jag lyssnar på den här typen av konserter så kliar det i kroppen efter en stund, men inte denna gång. Det var väldigt avkopplande att bara sitta och lyssna. Jag är väldigt okyrklig, men till sånt här passar kyrkan bra som lokal. Detta var i katolska kyrkan i Linköping, vilket är en väldigt mysig och familjär kyrka. Det känns inte så stramt som i många andra kyrkor.

En stunds avkoppling var en skön start på helgen som nog kommer att fyllas av en del julförberedelser.

Hundvakt

 I kväll är jag hundvakt. Vi har varit ute på en promenad och hon har försökt att få ut en godisbit från en tillstängd toarulle. Efter promenad och lek satte jag mig för att titta på något program på datorn och sticka en stund. Då kommer det någon och tydligt markerar att "jag vill sitta i knät".

Nu har jag alltså en trött hund i knät och då är det inte så lätt att få något gjort. Fota och blogga går ganska bra. Ska se om jag får till något stickande, annars får det bli en annan dag.

Splendor

Idag blev det en stunds spelkväll här hemma. Vi spelade ett av de nyaste spel vi har. Det heter Splendor. Spelet är för 2-4 spelare. Det går lätt att förklara för nya spelare och tar bara drygt 30 minuter att spela. Allt det där tillsammans gör det väldigt användbart och lättspelat.

Spelet går helt enkelt ut på att man ska få 15 poäng. Under spelet samlar man på sig ädelstenar i form av plastbrickor och kort. Korten köps för ädelstenar. Under spelets gång används korten för att köpa nya kort. En del av korten ger också poäng, vilket är bra att ha på slutet.

I början är det bra att samla på sig många kort oavsett om de ger poäng eller inte. Sedan gäller det att göra en bra avvägning för när det är dags att köpa kort som ger mer poäng.
Det finns också möjlighet att få extrapoäng om du har "rätt" kombination av färger på korten.

Kul och relativt lättspelat spel för stora barn och vuxna. Efter att vi spelat två omgångar i kväll diskuterade vi huruvida det är smart att planera flera drag i förväg eller att köra mer på kort sikt. Henrik är bra på att planera flera drag och samtidigt ha koll på vad alla andra spelare har möjlighet att göra. Jag har oftast nog med att ha koll på mina kort och mitt närmsta drag. Ändå vann jag båda omgångarna. Två omgångar är ju för lite för att ge statistisk säkerhet, men ändå en indikation på att båda sätten kan fungera.

Värmande ord

Man säger och skriver så mycket under en dag. Man vet aldrig hur saker tas emot i andra änden. Idag fick jag några ord i en mailväxling som värmer ända in i själen.

...och tack för att du är du!

Det känns så bra att få uppskattning bara för att jag är jag och inte för något särskilt som jag gjort. Jag har bara försökt vara lite medmänniska, så gott jag kan.

1:a december

Idag är det 1:a december och det är dags att börja med alla adventskalendrar. Numera finns det många kalendrar på nätet, men roligast är ju ändå de gamla som tas fram varje år.

Hos oss är det dags för denna lilla tomtenisse att börja klättra upp för trappan...

och ta sig upp till tomtefar. Förhoppningsvis är tomtenissen uppe till den 24:e.