Familjer på äventyr

Jag gillar äventyr. De senaste veckorna har jag följt fyra familjer, som gett sig iväg på väldigt stora äventyr, genom att titta på serien Familjer på äventyr på SVT play. Jag tänker inte ge mig iväg på något så stort jätteäventyr, men det är inspirerande att se att det går. Det har varit en fin serie där familjerna visat både det positiva och lite baksidor av att ge sig iväg med hela familjen. Jag tycker de gör helt rätt som lever sin dröm och inte fastnar i ekorrhjulet. Samtidigt tänker jag att man får akta sig för man fastnar nog lätt i ett nytt ekorrhjul om man bosätter sig på ett nytt ställe och börjar ett nytt liv.

Härom dagen googlade jag lite för att se vad som hänt med familjerna efter att serien spelades in. Jag hittade att familjen som flyttade till Nya Zeeland precis har gett ut en bok om vägen till deras äventyr. En lång resa som började för 10 år sedan vid deras första besök på Nya Zeeland. Boken kom igår. Jag har inte börjat läsa den än, men den ser jättefin ut.

Vi har varit en familj på äventyr, men betydligt mindre äventyr än familjerna i serien. Nu snart är vi "bara" ett par på äventyr. Det blir svårare och svårare att få med barnen. Det är lite svårt i mellanperioden när barnen inte vill följa med, men ändå är för små för att helt lämnas. Just nu sticker Mannen och jag iväg själva ibland och ibland bestämmer vi att åtminstone yngste sonen ska följa med. För längre resor diskuterar vi förstås ihop oss så att det på ett eller annat sätt ska passa alla.