På jobbet driver dom med mig för att jag inte kan se skillnad på en häst och granar. Det är väl inget att retas för??
När jag cyklade hem från jobbet igår var det mörkt och snöigt. Jag såg något stort komma mot mig på cykelbanan. För stort för att vara en cyklist. För stort för att vara en löpare. Jag bestämde mig för att det var nog någon som red, även om jag aldrig sett en häst där förut.
När jag kom närmre insåg jag att det där var ingen häst, men det tog fortfarande lite tid att inse vad det var. Det var en man som bar två stora granar, som två stora julgranar. Han hade den ena på axeln och den andra liksom framför sig. Det blev som ett kamouflage.
Första tanken gick till julgranstjuvar, men varför stjäla julgranar i februari? Han befann sig halvvägs mellan bostadsområdet och återvinningscentralen, skulle han möjligen gå och slänga sina två julgranar? Det skulle jag löst på något annat sätt än att bära dom genom snöyran till tippen.
Jag berättade denna historien för en kollega. Lite senare kom två till och satte sig vid samma lunchbord. Då berättade kollegan vidare om hur jag inte kunde se skillnad på en häst och granar. Jag måste säga att det lät väldigt galet och roligt att höra det återberättas, utan alla förklarande detaljer förstås. Jag roade i alla fall några kollegor en lång stund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar