S:t Georg

Idag firar scouter världen över sitt skyddshelgon Sankt Georg, eller Sankt Göran som han heter på svenska. I vår scoutkår brukar vi ha en liten tillställning för alla scouter i kåren och deras familjer. Vi träffas vid vår scoutgård. Efter att ha samlats och hissat flaggan går vi iväg till ett fint ställe i skogen och håller en enkel ceremoni där vi delar ut scouthalsdukar till nya scouter och olika tygmärken till de scouter som tagit märken.

Ihop med ceremonin brukar vi på något sätt berätta legenden om Sankt Göran och draken. Några år har jag läst ur en bok och ibland har vi haft skådespel. Ett år var det skådespel med riktig häst. Något år var det drake byggd av liggunderlag, förra året var draken gjord av en filt. I år var det en ledare som läste legenden och barn som spelade upp det.

Precis när årets skådespel började i gläntan i skogen så hör vi ett knakande en liten bit bort. Vi vänder oss om och ser en stor tall falla till marken. Det var väldigt blåsigt och området utanför vår scoutgård är ett naturreservat med gamla stora träd. Ingen röjer i skogen eftersom det är naturreservat och ofta efter stormar så har träd fallit. Så mycket trodde jag inte att det blåste idag, men tydligen var det tillräckligt. Det kändes lite läskigt när vi stod där hela scoutkåren och träden omkring oss vajade. Flera av oss vuxna tittade lika mycket på träden som på skådespelet.

Allt gick i alla fall bra och väl tillbaka vid scoutgården grillade vi korv och umgicks innan alla drog sig hemåt. Nu sitter jag här och luktar rök igen. Det är ju så det ska vara när man scoutat!