Bon Apetit

"Bon Apetit", det är hela min franska repertoar. Det har dock visat sig vara ett användbart uttryck.

Denna veckan har vi besök av fransyskor. Det är ett utbyte genom Cissis gymnasieskola. Eleverna i årskurs tre som läser högsta nivån av franska får åka till Frankrike en vecka. Denna veckan är fransmännen här och bor hemma hos familjer. Eftersom det var ont om familjer som kunde ta emot så tillfrågades tvåorna också. Cissi nappade direkt, så nu har vi gäster.

De är här för att träna sin engelska, men Cissi får mycket träning i franska för de är inte så bra på engelska. Det är spännande att inte begripa ett dugg vad Cissi och fransyskorna pratar om när de pratar franska. Vid matbordet blandas det hej vilt med franska, engelska och svenska.

Några iaktagelser så här långt:
- De uppskattade inte vår frukostgröt (havregryn och rågflingor), men vågade i alla fall smaka.
- De förstod inte ordet "lunch" på engelska, vilket ledde till en del förvirring.
- De gillar inte sill, men däremot påskgodis. (Svensk afton på skolan)
- De tog först lite försiktigt av korvstroganoffen, men verkade uppskatta det och tog mer.

Under veckan har de ett ganska fullt schema. Till helgen blir det lite tid för oss att hitta på något. Vi får väl se vad vi hittar på. Kanske gulla med nyfödda lamm, titta på slussar, besöka godisfabriken Cloetta, shopping på stan eller prova på skridskor...

Försmak av våren

Vintergäcken och snödropparna blommar i trädgården. Solen skiner lite till och från. Dessutom blev det årets första löprunda utan mössa och vantar. Det börjar kännas som vår, men ändå är det bara februari än så länge.

Göran Redin: Ett fjärran krig

Den här boken fick jag låna av en kollega som trodde att den skulle passa mig. Hon känner författaren och ville göra lite reklam för Göran Redins debutbok. Jag känner en släkting till författaren och boken utspelar sig här i Östergötland så det gjorde mig intresserad av att läsa den.

Ett fjärran krig av Göran Redin är en historisk roman om en familj på Lövberga gård i Björsäter i Östergötland. Boken utspelar sig på 1610 till 1630. Vi får följa familjen på Lövberga gård, mest då tvillingbarnen Erik och Karin. Familjen består också av pappa Jon, mamma Karolina, mormor Ebba, äldsta sonen Anders och dottern Anna. Mormor Ebba har en viktig uppgift i att lära Karin om sjukvård, både hur man hjälper till vid barnfödslar och hur man tar hand om skadade.

Det var inte lätt att leva i Sverige under krigsåren på 1600-talet. Först var det krig mot Polen och sedan mot Tyskland. Sönerna riskerar att skickas ut i kriget och detta används också som maktmedel mot de man vill hämnas mot. Som dotter har man det inte heller så lätt och inte så mycket valfrihet. Karin vill gärna läsa och lära sig mer då hon har ett gott huvud, men det går inte an för en kvinna. Det går knappt an för Erik heller eftersom han kommer från en bondfamilj.

Som äldsta son har man sin framtid tryggad för han ska ta över gården. Svårare är det för Erik som är den yngre av sönerna. Efter att Erik dessutom ställt till med ett bråk vid en logdans så tvingas han ta tjänst som ryttare i armén. Detta är trots allt en bättre väg än att skrivas ut som fotsoldat.

Under de två första kapitlen så tyckte jag att Göran bakade in för mycket historia som en historielektion, men detta balanserades i resten av boken väldigt väl. Jag läste boken som en roman men fick ändå en bra bild av hur livet var i Sverige på den tiden och hur det var att bo i Sverige under krigen. Viss stycken beskriver också kriget på närmare håll genom att följa kung Gustav Adolf. Dessa stycken kunde kanske varit kortare, men tillför ändå en bra bild av kriget.

Boken handlar förstås om livet under kriget, men den är i första hand en bok om familjen på Lövberga gård. Jag gillade verkligen denna boken och väntar nu på efterföljaren om syskonen från Lövberga. Mina tankar går till Wilhelm Mobergs böcker när jag läser och det är inget dåligt betyg. Det är dessutom en extra krydda när man känner igen ortsnamnen. Bland annat var en militärtrupp och övade på militärfältet Malmen, som vi bor granne med.

Jag rekommenderar boken, och särskilt till dig som bor i Östergötland eller du som gillar Wilhelm Mobergs böcker eller du som vill lära dig mer om Sverige på 1600-talet eller du som vill ha en stunds stillsam underhållning.

Ny cykel?

I går hade vi en sån där dag då alla mina logistikkunskaper behövdes för att planera ihop så att varje person i familjen och bilen och cykeln och maten och allt annat var på rätt ställe vid rätt tillfälle. För att få ihop det hela på ett bra sätt så cyklade Mannen på min cykel till vårt möte före lunch, med utvecklingssamtal i skolan. Där efter skulle jag ha cykeln och han tog bilen i stället. Som sagt mycket pusslande innan vi fick till en bra plan.

Hur som helst så kom Mannen till mötet och började med att be mig påminna honom om att aldrig cykla på min cykel igen. Han gnällde på att växlarna växlade lite som de vill. Det händer att växeln hoppar lite men behandlar man växeln försiktigt så gör den oftast som jag vill. Dessutom gnällde han på att cykeln var dåligt pumpad och det kan nog stämma även om det inte var så dåligt pumpat ändå. Sedan gnällde han på handbromsen. Den får man ju inte använda! Det hade jag glömt att upplysa honom om. Om man bromsar med handbromsen så låser den sig i åtdraget läge och man får manuellt dra isär bromsklossarna för att kunna fortsätta cykla. Det förstår väl varje människa att man ska låta bli handbromsen ;)
Dessutom ville han låsa cykeln. Det gör aldrig jag för låset tjärvar så jag är rädd att inte kunna låsa upp igen. Han fick låsa med en tillfällig vajer för det gör jag i nödfall.

Kan det vara så att jag borde fundera på att köpa en ny cykel? Jag vet att man ska försöka laga, men nu har jag lagat den här cykeln så många gånger att det nog är dags att fundera på en ny i stället. Till och med cykelmojen sa förra gången att "nästa gång får du nog fundera på att köpa en ny cykel". När jag ska köpa en ny cykel ska jag i alla fall ha en precis lika dan, för det är den bästa cykel jag haft.

Skidresa

I år blev det en kort, men kanonbra skidresa på sportlovet. Barnen var bara halvsugna på att åka skidor men kunde tänka sig en dag. Jag hittade då att det gick direktbuss från Linköping till Romme Alpin utanför Borlänge. Där har vi inte varit tidigare. Bussen startade tidigt på morgonen och var tillbaka i skaplig tid på kvällen. Allt till ett humant pris. Vi slog till! Martin, Cissi, jag och Cissis kompis E åkte iväg igår.

 Vilken dag det blev! Allt flöt på bra och vädret kunde inte varit bättre. Vi njöt i fina backar och sol hela dagen.

 Som sagt fina backar och fin utsikt. Det fanns backar i flera väderstreck så man kunde variera om man ville ha sol i ögonen när man åkte liften upp eller i backen ner. En sån massa svåra val...

Jag fotade också mina tokiga barn när de testade olika poser. Så här kan det se ut när de står i backen!

Alla var väldigt nöjda med dagen, men vi kände oss också nöjda med bara en dag då vi fick den bästa av dagar.  Resten av sportlovet jobbar jag och barnen har annat för sig. Inte så mycket sportande men en del andra spännande aktiviteter.

Tygmys

För ett par veckor sedan började en idé ta form i mitt huvud. Det började med en syhelg, ett blogginlägg om lapptäcken och ett vackert tyg med blåbär.

Igår fick jag låna en hög med böcker av mamma. Mysigt att ligga i soffan och bläddra i. Det poppade upp diverse nya idéer i huvudet. Jag har googlat lite innan och hittat en massa vackert, men det är äändå mysigt att bläddra i fina böcker.

Det kanske inte blir vad jag först hade tänkt, men något blir det säkert av de här tygerna. Jag har ingen brådska och det kommer inte att vara färdigt den här veckan, men så småningom. Planerandet och arbetet ska vara njutningsfullt. Förhoppningsvis blir resultatet fint också.

J.M. Coetzee: Onåd

Igår var det dags för vår bokcirkel igen. Till denna gången hade vi läst J.M. Coetzees bok Onåd.

Många i bokcirkeln har en kärlek till Nobelpristagare. Även Coetzee har fått Nobelpriset. Och liksom de flesta andra Nobelpristagare jag läst så var även detta en konstig bok. Jag föredrar att läsa andra som inte fått Nobelpriset för då brukar de skriva begripligt i stället. Jag väljer hellre någon som fått Augustpriset. Det är mer normala böcker som vanligt folk begriper sig på.

I Onåd får vi följa universitetslärare David Lurie. Han är skild och lever ensam. I början av boken går han regelbundet till en hora. När hon slutar så bjuder han hem en av sina studenter som är 20 år (eller så) yngre än honom. Hon avslöjar honom senare vilket får konsekvenser och slutligen blir David av med jobbet.

Efter detta flyttar David hem till sin dotter i några månader. Det blir som ett helt nytt avsnitt i boken. Dottern lever ensam på landet och vill ha det så. En dag kommer tre män och våldtar dottern och bränner David. David ser detta som ett straff för vad han gjort med studenten tidigare.

Det är svårt att beskriva vad Onåd handlar om, för jag får inte riktigt grepp om boken. Den består på något vis av olika händelser som avlöser varandra, men som inte riktigt ger en helhet. Huvudpersonen David Lurie verkar vara en väldigt mesig person som inte tänker igenom saker och som inte tar tag i sitt liv. Kollegorna vill hjälpa honom så att han inte ska bli av med jobbet, för han är inte den första läraren som strulat med en elev, men David tar inte emot hjälpen. Han säger bara att han erkänner allt som han anklagas för, utan att ta reda på ordentligt vad han anklagas för. Han verkar inte känna någon ånger utan saker bara sker runt honom utan att han tycker att det är hans fel och utan att han verkar ha några känslor.

Detta var inte en bok i min smak. Egentligen var det nog ingen av oss som gillade boken ordentligt även om en del tyckte att den var intressant att ha läst.