Simning

Tidigare i höstas misslyckades Martin med simprovet i skolan. Jag lovade fröken att det där fixar vi innan terminen är slut. Allt för att Martin ska slippa skolans extra simskola. Han hatar simskolor. Vi har haft våra strider och mutor under åren för att få honom att gå simskolor.
Nu har vi varit i simhallen och övat ett par gånger och idag var Martin inställd på att simma sina 200 meter. Vi började med att värma upp ett par längder. Sedan pratade vi med personalen. De var så hjälpsamma. En kille gick bredvid hela tiden när Martin simmade. Han berömde, peppade och kom med små tips. Martin klarade utan problem sina 200 meter.

Efteråt pratade vi med ytterligare en annan ur personalen som ursäktade att första killen inte är simlärare, men hon är det. Så hon gav på ett fint sätt ytterligare tips på vad Martin ska tänka på vid simningen. Martin hoppade i och provade en längd. Visst fixade han det med ännu bättre armtag. Härligt med sånt engagemang från personalen.

Som belöning hade jag utlovat att Martin fick välja matställe att äta på, bara han och jag. Han valde stadens bästa hamburgerresturang, Stångebro gatukök. På namnet låter det som ett vanligt gatukök, men det är inget vanligt gatukök. De gör egna hamburgare, hemgjort potatismos, hemgjord ketchup. Jag åt en ädelostburgare och Martin åt grillspett med pommes och deras egen bearnaisesås. Inte dumt alls!

Snöslask

Idag tänkte jag åka från jobbet medan det fortfarande var ljust. Det är inte helt lätt när vädret bara är grått, grått och mörkt. Dessutom har det kommit snöslask hela dagen.

Jag lyckades i alla fall komma iväg hyfsat från jobbet. När jag kommer ut på den stora parkeringen är hela parkeringen full med vita bilar. Vilken av dessa vita bilar är min? Jag visste ungefär var jag hade parkerat, men inte riktigt. Jag gick lite fram och tillbaka och tryckte på nyckeln. Till slut fick jag se en bil blinka. Där under det vita täcket fanns min mörka bil. Tur att det finns knep för att hitta bilen. Jag kanske borde montera en sån där orange vimpel på bilen så att den går att hitta på stora parkeringen i vinter.

Med tanke på snöslasket utomhus så hade jag ingen lust att springa idag, som jag egentligen hade planerat. Jag bestämde mig i stället för att göra ett ryck i köket. Det blev två sorters kakor, pepparkaksdeg, lasange och böngratäng. Äntligen har förrådet med matlådor fyllts på lite grann.

Scouthajk

Nu har vi varit på scouthajk (igen). Denna gång var det en hajk med tre olika åldersgrupper så det var barn mellan 10 och 14 år. I och med att det var flera åldersgrupper så var vi också en blandning av ledare från dessa grupper. Totalt var vi 32 personer.

Vi hyrde en scoutstuga av en annan kår. Det är en fin stuga som ligger mitt inne i skogen. Eftersom det kan bli ganska kallt i november så kändes det skönt att sova inomhus.
Efter att ha sett oss omkring i stugans närområde och ätit lunch så tog vi en kort promenad till en gammal kvarn och såg i närheten. Dessa drevs av vattenkraft. Den spegelblanka dammen på bilden var det som kunde förse kvarnen och sågen med vattenkraft.
Kvarnen och sågen var inte igång, men vi hade en fantastisk guide som visade och berättade. Han gjorde det på en bra nivå för barnen. Han hade själv använt kvarnen sedan han var liten pojk och åkte hästskjuts med sin far till kvarnen. Fortfarande malde han mjöl och sågade virke här. Vilket jobb han lagt ner på att renovera och underhålla de gamla kugghjulen och alla andra delar som måste fungera. Han var väldigt intressant att lyssna på. Barnen lyssnade och frågade.

Bakom kvarnen rann en liten (väldigt liten) fors där man kunde släppa i pinnar och se om de tog sig hela vägen nerför. Här var det full aktivitet en lång stund. Inte var barnen för stora för att leka med pinnar i vattnet. Det blir man väl aldrig?

Kvällen fortsatte med matlagning över öppen eld, några hade talangjakt och sedan var det mörkerspår i skogen. Några skrämde vi ordentligt när det gömt sig ledare bakom träd där scouterna kom gående. I stugan fanns det ingen toalett utan det var utedass som gällde. Där ställde vi en lykta sedan kunde man sitta där och mysa.
Idag efter frukost så arbetade vi med hantverk inne en stund. Vi slipade små stenar som blev till fina pins att dekorera scoutskjortan med. Efter att ha suttit stilla inne så körde vi några organiserade lekar och en stunds fri lek. Hajken avslutades med sopplunch ute.

Skönt att ha varit ute så mycket i helgen. De timmarna av dagsljus behövs nu när det är så mörkt på eftermiddagarna efter jobbet. Vi var många ledare och alla gör en liten insats så det har varit en lättfixad men väldigt bra hajk. Dessutom är det ju väldigt trevligt att umgås med alla de andra vuxna på ett så lättsamt sätt. Vi har haft många bra diskussioner om både scouting och annat. Det kändes som att alla var mycket nöjda när vi avslutade. Alla hajker är bra på sitt sätt, men detta är nog ändå en av de bättre som vi ordnat. 

Bakning och kransar

Idag var det full aktivitet på scoutmötet (som vanligt i och för sig). Hälften av barnen gjorde dörrkransar och hälften av barnen bakade.

Dörrkransarna gjordes på en stomme av tidningspapper och aluminiumfolie. Stommen kläddes med idegran och dekorerades. De blev riktigt fina.

Barnen i köket bakade två sorters muffins och mazariner. Det bakade ska vi sälja på scouternas julförsäljning vid entrén på ICA nästa helg. På något konstigt vis var barnen slarviga med att skrapa ur bunkarna så det blev mycket att slicka i sig. Det blev i alla fall fina kakor som vi säkert ska kunna få sålda.

Nästa vecka får barnen byta plats så att alla får göra sig en krans och alla får baka. Ska fundera på vad vi ska baka den gången.

Smart tänkt!

Idag höll Martin på att räkna matteläxan. Han gillar inte matte och knorrade lite innan han kom igång med räknandet. Därför blev jag förvånad när han plötsligt fnissar till. Det roliga var att han insett att en uppgift inte innehöll alla uppgifter för att kunna räkna ut, så som bokens författare tänkt sig. Uppgiften är:

"För fem bakelser fick Lovisa betala 85 kr. Vad kostar bakelserna styck?"

Martins svar blev:
5kr, 5kr, 5kr, 5kr och 65kr

Ingen kan säga att det svaret är fel. Jag gillar tänkande barn!

Patti Smith: Just Kids

Nu i veckan hade vi träff i bokcirkeln. Till denna gången läste vi Patti Smiths bok Just Kids. Den handlar om Patti Smiths och Robert Mapplethorpes liv. De var ett par ett tag, men övergick sedan till att vara väldigt kära vänner. De jobbade sida vid sida med sin konst. Patti skriver dikter, gör små försök som skådespelerska och börjar så småningom att sjunga. Robert gör konstinstallationer och fotograferar.

Boken beskriver livet mitt i den bubblande kultursmeten i NewYork under 60- och 70-talet. Det far förbi en massa namn på musiker, diktare och konstnärer som jag inte har en aning om vilka det är. Ett tag känns det som väldigt mycket sånt. Annars tycker jag att det är en intressant historia.

För ett par år sedan var jag på fotografiska museet i Stockholm och tittade på en utställning med Robert Mapplethorpes bilder. Nu efter att ha läst boken blir jag sugen på att se mer av hans bilder.

Det blev ett trevligt bokmöte där vi också passade på att lyssna på en del av Patti Smiths musik. Här kommer ett exempel där hon sjunger "Because the night" skriven av ingen mindre än Bruce Springsteen och då kan det ju inte bli fel!

Allt eller inget

Vissa stunder får jag inget gjort. Ibland tar jag sats och då gör jag allt på en gång. Idag, efter vår utflykt till Norrköping, tog jag sats och bakade lussekatter. Jag tycker det är så tråkigt att stå och rulla de där lussekatterna så det krävs lite sats för att komma igång.

När jag väl kommit igång var det ingen hejd på bakandet. Medan saffransdegen jäste blandade jag ihop en deg till limpor. Medan saffransdegen och limpdegen jäste så bakade jag en äppelkaka. SEN kom jag på att jag har bara EN ugn! Plötsligt skulle det mesta in i ugnen samtidigt.

Jag löste det genom att grädda limpor i nedre delen av ugnen och äppelkaka i övre delen. Det fungerade bra trots att jag inte har någon varmluftsugn. Under tiden som de gräddades så bakade jag ut lussekatterna. Det löste sig till slut, som det brukar göra. Tänk om jag ändå skulle ta och lära mig att göra lagom mycket åt gången...