Kort utvecklingssamtal

Idag har jag varit på mitt sista utvecklingssamtal i skolan, tror jag. Möjligen om det är ett i vår också innan minsta "plutten" fyller 18 år.

Utvecklingssamtal på gymnasiet är ganska meningslösa, så länge allt är bra. Den korta versionen är:
Läraren säger "allt verkar bra och ingen frånvaro". Martin säger "jag trivs bra och är nöjd".

Dessutom hade jag en fråga om vilka kurser som går att kombinera och läsa. Då hänvisade läraren till SYV (Studie- och yrkesvägledaren). Sagt och gjort på vägen ut gick vi förbi SYV och hon var ledig och pratade gärna med oss några minuter.

Efter mindre än 30 minuter var vi ute ur skolan igen med svar på våra frågor. På ett sätt ganska onödigt att cykla från jobbet för det korta och inte så givande utvecklingssamtalet. Å andra sidan är det ju min plikt som förälder att engagera mig i barnens skolgång och på gymnasienivå är det ju inte mycket som krävs (så länge allt fungerar). Jag känner mig alltså mycket nöjd med att ha fått spendera en stund med sonen och visa att jag bryr mig (om han nu inte visste det på andra sätt).