När man är i Sverige och säger Japansk mat så tänker alla svenskar sushi. Sushi är mycket vanligare i Sverige än i Japan, enligt min upplevelse. Det vanligaste vi åt var ris med strimlat kött eller friterad snitsel till. Till detta är det nästan alltid en skål misosoppa.
Att äta på restaurang är vanligen billigare än i Sverige. Det är inte svårt att äta en varmrätt för under hundra kronor, även kvällstid. På vissa restauranger kan du dock få en riktigt dyr stek. Möjligen var det någon lokal kossa, men det vet vi inte riktigt.
Det är spännande att beställa mat när man inte förstår menyn. Som tur är så är övriga familjen hyfsat bra på att tolka japanskan i menyn så oftast hade vi en aning om vad vi beställde. Dessutom finns det alltid bilder i menyn och modeller i fönstret och det hjälper ju också.
Största besvikelsen var när vi beställde denna efterrätt och hade väntat oss choklad. Det bruna är inte choklad utan kaffegelé. Ätbart, men inte alls i klass med choklad. Det gröna är machagelé och den var mer ok även om jag inte är förtjust i gelé på det sättet.
På Okinawa bor det mycket amerikaner och det påverkar ju restaurangerna. Där fanns det många fler steakhouse som kändes väldigt amerikanska. En turistattratktion var en pizzeria högt uppe, med utsikt över en stor del av ön. Det var småvägar dit men ändå var det 45 minuters kö innan vi fick en sittplats på restaurangen. De var vana vid kö för det fanns otellospel att låna under tiden. Pizzan var i alla fall mycket god och hela stället var väldigt mysigt.
En specialitet på Okinawa var den lila sötpotatisen. Den fanns i allt! I bröd, kakor, glass, mat osv. På bilden är det tempura, dvs friterad sötpotatis.
Denna sortens kakor såldes över allt. Vanligast var den lila sorten med sötpotatis. Vi köpte dessa för att prova, men det räckte med en gång. Dessa blev ingen favorit.
En oväntad favorit däremot var snabbmaten i de små mataffärerna, typ 7eleven. Det fanns mycket att välja på, maten värmdes och man fick pinnar att äta med. Inga problem att äta sig mätt för 30 kronor. Det på översta bilden är en typ av pirog med mjukt bröd runt köttfärs. Mycket goda!
Resans besvikelse var pingvinrestaurangen i Tokyo. Vi hade bokat bord och verkligen sett fram emot den. Längst in i restaurangen fanns en bur med tre pingviner. Väldigt söta pingviner, men jag tycker synd om djur instängda i onödigt små burar. Maten var lite och dyrt och vi fick in maten lite i taget. De två första hade ätit upp när de sista fick sin mat. Tallrikarna tog dom så fort man tagit sista tuggan. Ingen mysfaktor och service, bara turistigt och dyrt.
Resans roligaste restaurang hittade vi i detta plåtskjul. Det finns en liten skylt som bara pratar japanska bakom skåpbilen. Det gick att kika in genom dörren så därför vågade vi oss in. Restaurangen låg 50 meter från hotellet och den kvällen orkade vi inte leta rätt på något annat. Det var en man som jobbade i restaurangen. Han hjälpte till att översätta menyn, han lagade maten, serverade och tog betalt. Han slängde upp en rejäl köttbit på bardisken, skar till våra köttskivor och grillade dom på grillar på disken. Det var det möraste och godaste köttet jag någonsin ätit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar